Liknar inget annat spel

Min spelkaraktär har piratmössa och mustasch, och är ihopsydd av jeanstyg. I årets mest häpnadsväckande värld är inte det alls konstigt, i synnerhet inte när världen i sig främst är uppbyggd av tuschmålad kartong, snöre och träblock. De gnäggande hästarna (på hjul) är nästan lika fascinerande som plywoodkrokodilerna, men då har jag å andra sidan inte ens nämnt sprattelaporna vars svans jag brukar klänga i.
Med andra ord liknar Little Big Planet inget annat spel. Det är totalt eget och minst lika udda - samtidigt utstrålar det självsäkerhet och den största dos fantasi sedan Super Mario Galaxy. Många kommer kanske att avfärda det som plattformshoppande utan mål, men det är just det som är grejen. Riktigt välproducerade spel klarar sig på att "bara" erbjuda okonstlad glädje, och om det är något här i världen som kategoriseras under "glädje" så är det väl ändå tygdockor som knatar runt bland det mesta ens fantasi kan komma på. Och då har jag inte ens nämnt onlineläget som tillåter flera spelare att samtidigt utforska de galna banorna (och verkligen sätta spelets fysikmotor på prov), eller det smått geniala banverktyget med vilken du skapar din egen lekplats.
Den varma solen på min Afrika-inspirerade bana får mig att klä min karaktär i vitt bomullstyg, sombrero och solglasögon istället. I årets mest häpnadsväckande värld är inte det konstigt heller.