Tekniken har hamnat i fokus

Vart man än vänder sig ser man de extrema detaljerna. De finns till och med där de knappt märks av - under fordon, bakom väggar och i mörka korridorer. Men ändå finns de där, och speglar på så sätt hela spelupplevelsen. Allt i Gears of War 2 lyser med sina höga produktionsvärden, och den tekniska kompetensen hos Epic är inte ens diskuterbar. Men (ordet som är ett måste när ett överhajpat spel "bara" får en trea) vem har sagt att teknik går hand i hand med känsla? Är det självklart att perfekt programmerade fiender garanterar underhållande strider? Vem kan lova att avancerad grafik alltid är vacker?
Problemet med Gears of War 2 är ganska lätt att sätta fingret på. Bakom den enorma mängden teknikaliteter är det nämligen ganska så ödsligt. Det Epic gör är att fortsätta imponera på den kvalitetsmedvetna konsumenten, men lyckas inte riktigt fånga den passionerade esteten som söker glädjekickar, spänning och ett känslospektra som erbjuder mer än militäriska moralkakor och krystad grabbhumor.
Epics förväntade succéspel kommer självklart att regera på topplistorna under de kommande månaderna, men där originalspelet faktiskt gav actiongenren en renässans och bjöd på många häpnadsväckande moment vågar uppföljaren inte ens försöka. Nu är det enbart tekniken som är i fokus, och i min bok räcker det knappt halvvägs för något som skulle bli årets spel. Gears of War 2 täcker lugnt höstens actiondos, men vi som såg fram emot mer än basröstade muskelknuttar som avfyrar tre-, fyratusen skott i minuten kan redan börja hoppas på en trea; en uppföljare som hyllar originalet på ett något modigare sätt än att fega ur.