Det är statsvetaren Simon Mattis analys av det dramatiska politiska läget i Jokkmokk.
– Som det verkar är oppositionen beredd att ta makten med stöd av SD. Det är förstås en stor förändring. Men vad det betyder för politiken och vilka beslut som kan tas, det är en helt annan fråga, säger han.
Matti, professor i statsvetenskap vid Luleå tekniska universitet, menar att samarbeten mellan blocken sannolikt kommer krävas.
– När det bara är ett mandat som skiljer så blir det knivigt. Jokkmokk har stora frågor att hantera den kommande mandatperioden. Man behöver få en budget i ordning och en verksamhet att fungera. Sannolikt behövs det att man söker stöd bortanför sin närmaste partner.
Mandatfördelningen efter valet är att Socialdemokraterna och Vänstern har tolv mandat medan Alliansen med Framtid i Jokkmokk, Miljöpartiet, Samernas väl och Moderaterna har elva mandat. Sverigedemokraterna är vågmästare med två.
Situationen ställdes på sin spets vid förra kommunfullmäktige. S och V, som tappat sin egna majoritet efter valet, fick inte Sven Holmqvist vald till kommunfullmäktiges ordförande. SD röstade på Alliansens kandidat Tommy Isaksson Rensfeldt (FJK), som blev vald med siffrorna 13–12.
Sedan röstade delar av alliansen på SD:s gruppledare Denise Magnusson i valet till andre vice ordförande i fullmäktige. Men eftersom tre röster var blanka/ogiltiga vann S kandidat Eva Näslund.
Efteråt sade kommunalrådet Robert Bernhardsson (S) att han förberedde sig på att avgå, eftersom Alliansen bildat majoritet med SD. Från oppositionshåll förnekades dock allt samarbete med SD.
Risken är dock uppenbar att samma sak inträffar när kommunstyrelsens ordförande, alltså kommunalrådsposten, ska väljas vid kommunfullmäktige i december. SD har öppet deklarerat att man tänker rösta på FJK:s Roland Boman om han blir Alliansens kandidat.
Raffinerat och definitivt kontroversiellt, inte minst med tanke på läget i riksdagen där samröre med SD är ett tabu för många partier. Simon Matti är dock inte förvånad.
– Vi ser att de här situationerna dyker upp lite över allt i Sverige. Det är en direkt följd av en allt mer splittrad väljarkår där det blir allt svårare att hitta majoritetskarteller.
Matti menar att det är logiskt om Alliansen tar makten med stöd av SD.
– Jag ser inga problem med det. Allting beror ju på vad man lägger in i ordet samarbete. Jag förstår att man från S-håll vill beskriva det som ett samarbete men bara för att SD röstar med Alliansen betyder det inte nödvändigtvis att man har något samröre. Alternativet, att inte lansera någon kandidat därför att SD kan rösta på den, vore respektlöst mot de som röstat på oppositionspartierna.
Miljöpartiet har gått till val på att aldrig samarbeta med S eller SD. Tror du att partiet riskerar en svekdebatt från sina väljare om man tar makten med SD-stöd?– Jag skulle vilja svara nej på det. De flesta väljarna ser nog skillnad och tar det för vad det är. Sedan kan det vara så att ett mindre antal kan ha åsikter kring det.
Simon Matti menar att en nyckelfråga i Jokkmokkpolitiken blir hur SD hanterar en situation där man inte har något samarbete med andra partier kring stora frågor.
– Antingen kan man sparka bakut och kräva inflytande. Eller så sväljer man det och stödjer, eftersom man uppfattar politiken som vettig. Jag tror dock att läget kan bädda för låsningar i viktiga frågor.