– Jag har fått arbeta på ett helt annat sätt än jag är van vid. Vanligtvis har jag deadline i samma stund som bilden tas men nu har det varit en helt annan process. En stor del av tiden har jag ägnat åt att inte ta bilder, utan i stället att lyssna på folk och förstå deras berättelse, säger Joel Marklund.
Projektet genomfördes under 2916 och 2017 och är en del i hans uppdrag som ambassadör åt Nikon.
– Det är få fotografer förunnat att få arbeta med ett projekt under ett års tid. Nikon har valt mig eftersom de tycker att jag har ett annorlunda bildspråk. Min uppgift som ambassadör är att inspirera andra fotografer att utforska sitt fotograferande.
Joel Marklund växte upp i Boden och började sin karriär på tidningarna i Norrbotten. Nu anses han bland annat vara en av världens främsta sportfotografer och har tagit ett flertal bilder som prisats och rönt uppmärksamhet. Han är delägare och chefsfotograf på Bildbyrån och delar sin tid mellan Stockholm och New York.
– Merparten av tiden är jag baserad i New York. Men i praktiken innebär det bara att jag utgår därifrån. Det är väldigt mycket resor. 2016 hade jag 220 dagar på resa. Jag har inte räknat ihop 2017 ännu...
Kontrasten till det nya projektet blev desto större.
– Det skiljer onekligen en del mellan New York och Jokkmokk (skratt).
Idén fick han från en artikelserie som handlade om förtryck mot samer, både historiskt och i nutid.
– Jag kände direkt att det var något jag ville belysa. Eftersom jag kommer från Boden trodde jag att jag visste mycket om samerna och deras historia men jag har nu insett att jag inte visste någonting.
Tanken var att komma bort från stereotypen, där samernas liv speciellt internationellt skildras på ett exotiskt sätt.
– Jag ville visa en djupare och annorlunda bild, komma nära och visa hur personernas liv såg ut på riktigt. Och samtidigt porträttera dem på samma sätt.
Han valde ut samer i olika åldrar med olika yrken från olika delar av landet; sångare, dansare, trumtillverkare och studenter. Vissa är välkända som Girjas ordförande Matti Berg, andra har han träffat mer eller mindre av en slump, som Ola Stinnerbom i Sunne.
Han bott hos familjer under kortare perioder, följt Maxida Märak från soundcheck till uppträdande på Södra teatern i Stockholm och skildrat kalvmärkningen nattetid i Grövelsjön med Marika Renhuvud.
– Marika bor i Stockholm och går på balettakademien. Kontrasten blir väldigt spännande. Ena dagen fångar hon renar på fjället och andra dagen dansar hon balett. Det är två världar som möts och det är väldigt spännande hur hon för in det samiska i dansen.
Mötet på fjället blev en strapats för Bodensonen.
– Jag gick en timme åt helt fel håll med tung packning. Det var dessutom skymning. När jag väl kom fram så gick jag rakt in i kaoset som en kalvmärkning är. Det var häftigt.
Är du nöjd med slutresultatet?
– Jag är aldrig nöjd. Det är någon slags ångestblandad förtjusning. Men det viktiga för mig har varit att berätta de här personernas historier och det känner jag att jag lyckats med i alla fall.
Bildreportaget ska publiceras i europeiska medier; i tidningar, på webbsajter och i Nikons egna kanaler.
– Jag har sett att det redan publicerats i Grekland bland annat. Jag hoppas att det ska bli en utställning till sist, säger Joel Marklund.