Sista, vad menar de med det?
- De menar att jag börjar bli gammal (skratt). Det ville överraska mig och tyckte att jag skulle få uppleva konserten live på den här nya arenan. De vet att jag gillat honom i stort sett sedan han slog igenom. Han har följt dem hela livet. De har fått "tvångslyssna" på honom tills de tyckte om honom.
Varför tycker du så mycket om honom?
- Jag älskar musiken, det klassiska rocktrycket. Det är så underbart, när han går från låt till låt utan paus så finns det så mycket energi. Men det viktiga är hans sociala patos, att han vågat stå upp i sin hemstad och sin hemstat och att han hela tiden har stått för samma grundvärden. I alla frågor han har engagerat sig i har han tagit ställning för rättvisa. Det är inte det enklaste för en artist i USA. Det har han gjort innan han blev världsstjärna och det har jag tyckt varit så stort med honom.
Vad var höjdpunkterna igår?
- Definitivt när han tackade svenskarna för den första utlandsresan hit och sedan spelade Born to run. Det var så stort, det var magiskt. Och sedan visade han i anslutning till det bilder på Clemons (Clarence Clemons, saxofonist reds. anm.) och de andra som avlidit och som har funnits med i bandet genom åren. Det blev som en hyllning till bandet och den svenska publiken. Det var jäkligt stort. Då tror jag inte det var många människor som var torra i ögonen.
Hur upplevde du stämningen?
- Jag tyckte det var magisk stämning, men jag måste också säga att ljudet inne i den där arenan, det blir inte den där vibrationen. Ljudet försvinner någonstans. Det var en fantastisk stämning och ett underbart ljus, men det blev inte det där riktiga trycket som slår in hjärtat och bröstkorgen. Så riktigt den där konsertarenan tycker jag nog inte det är.
Vilka är de bästa låtarena tycker du, förutom Born to run som du nämnt?
- Born in the USA och det är faktiskt så att många som inte lyssnar på texten tror att den står för något annat. Det är några av hans låtar som har en magi i allsången. Man kan ha hört dem flera hundra gånger, men magin i allsången när 40 000-60 000 sjunger unisont tillsammans och han bara håller ut micken är mäktig.
Vad var det absolut bästa?
- Utan jämförelse bästa, det är nästan alltid, när det dessutom är första konserten, det är när vi sitter och väntar. Tiden går, en kvart går, och ytterligare tid, så börjar de klättra upp i ställningar de som ska sköta ljud och annat. Så ökar stämningen, så kommer de gående där bakom scenen hela gänget och lamporna är på dem, och vrålet bara ökar, ökar, ökar tills de är inne på scenen. Jag ryser bara jag berättar om det. Det är så häftigt så det är inte klokt. Inledningen som skapar stämningen tills de står på scenen och drar igång de första ackorden, får man inte uppleva det då ska man inte vara där…kommer man för sent till konserten ska man gå hem.
Hade du bra plats?
- Jo, vi satt väldigt fint. Inte nere på golvet, men rätt nära scenen och lite snett ovanför. Vi hade stenkoll på allt som hände och kanonplatser.