Författaren Gunnar Kieri från Kuivakangas kom på 70-talet ut med boken "Första arbetskompaniet Storsien", som berättar historien om hur kommunister och andra oliktänkande internerades på arbetslägret utanför Kalix vintern 1939–40 – för rikets säkerhets skull.
Kieris pappa satt själv i lägret och i lördags kom författaren tillbaka till Storsien för att delta i ett samtal. Han berättade om vilken kamp han fick bedriva för att över huvud taget ge ut boken som han skrev tillsammans med Ivar Sundström.
– Boken lästes inte som litteratur utan som kommunistpropaganda. Svenska dagbladet skrev att jag var en Moskvatrogen kommunist, minns Gunnar Kieri.
Det vände först när Centerpartiets dåvarande ledare Karin Söder delade ut ett stipendium till Kieri vars bok har varit ett viktigt organ för att göra historien känd.
– Jag har gjort Storsien berömt i hela landet.
Yvonne Blombäck från Båtskärsnäs har också gett ut litteratur om Storsien, nämligen hennes pappa Dan Haglunds dagboksanteckningar. Han satt i lägret när hans dotter var mindre än ett år gammal.
– Det jag vet är sådant han har berättat och tecknat ned, säger hon.
Dan Haglund var en av åtta Båtskärsnäsbor som sattes i Storsien. Under sin beredskapstjänst var han öppen med sina kommunistiska åsikter och med sin ståndpunkt att Sverige inte skulle gå in i Finland under vinterkriget. Haglund har skrivit att stämningen mot kommunister var uppskruvad och att han kallades "landsförrädare".
Före julen 1939 kallades han till förhör och det slutade med att han sattes i interneringslägret. Medan han var där dog fem personer i attentatet mot Norrskensflamman i Luleå – något som satte skräck i kommunisterna i Storsien.
– Han fruktade för sitt liv i lägret. Kunde man spränga Flamman var det väl ingen sak att tända eld på en barrack, säger Yvonne Blombäck.
Dan Haglunds tid i lägret var kort. Men den satte spår hos honom som han aldrig blev kvitt.
– Att han ansågs vara en landsförrädare präglade hela hans liv. Han tyckte det var ett så stort svek att han aldrig kom över det.
Yvonne Blombäck är mån om att sprida historien om Storsien som hon tycker har fallit i glömska.
– Pratar man med yngre – och de behöver inte vara mycket yngre – så har de aldrig hört talas om Storsien. Det är så viktigt att det sprids och att dagens ungdom vet vad som har hänt här, säger hon.
– Det gäller att sprida vad hets och propaganda kan göra.
Sällskapet "Gunnar Kieris vänner" som arrangerade träffen i Storsiens bygdegård har som ambition att ge ut Kieris bok i en ny utgåva i år.