Ystert i ostfabriken - tacka fåren för det

Solen skiner, fåglarna sjunger, haren skuttar genom fårhagen, katten Lillagrå väntar på yoghurt och Agneta Grennberg går mot mejeriet på Klövergården i Storträsk utanför Kalix.
Det är dags att tillverka fårost mitt i sommaridyllen.
- I dag ska det bli fetaost. Konsten är inte att göra ost, utan att få dem likadana, säger Agneta.
Hon kontrollerar temperaturen i ystkaret, 60 grader.
Drömmen blev verklighet
Allt började när Agneta Grennberg gick ut gymnasiet.
- Då bestämde jag mig för att jobba med kor, så jag utbildade mig.
Sen öppnade hon sin bondgård där hon under fem år hade kor. Men samtidigt fick hon på sex år fyra barn.
- Ekvationen gick inte ihop. Får är bättre, de är små och mer lätthanterliga än kor så jag började med får i stället.
På gården finns nu 63 får, ett antal lamm och baggar, sju hundar, två katter och tre ponnyer.
Agneta Grennberg öppnar den knirrande dörren till mjölkrummet.
- Fåren är så ivriga att komma in, springer, alla ska in på samma gång. Det går bara in tio och det är all möda att hålla emot grinden för att inte fler ska smita förbi. Jag har ostfriesiska mjölkfår de är avlade för att samarbeta med människan och mycket trevliga och lättlärda.
Nattlig osttillverkning
Efter några år som fårbonde väcktes tanken på att tillverka ost.
Hon hyrde in sig i en skolmatsal.
- Jag gjorde mängder av ost på nätterna och gav bort. Herregud vad det blev ost. Jag ville se om det var roligt och någonting för mig.
Det var det och hon bestämde sig för att skapa ett eget gårdsmejeri. Hon gjorde alla ritningar själv..
- Jag funderade hur mycket plats
jag behövde för att jobba och köra vagnar.
Det var roligt och jag fick äntligen användning av matematiken jag lärt mig i skolan.
Mejeriet stod klart 2001.
Att vara fårbonde är inte vanligt i Sverige, än mindre vanligt i Norrbotten.
- Det vore så roligt om fler hade får och vi kunde träffas. Intresset för får ökar bland konsumenterna.
Medan hon pratar följer hon fårmjölkens förvandling från mjölk till ost.
- Det är helt fantastiskt att kunna bo så här.
Sista bonden i Storträsk?
Men samtidigt finns det ett vemod i tillvaron.
- Bönderna blir allt färre. Kanske blir jag den sista bonden i Storträsk. Bönderna behövs för inhemsk mat och för att hålla landskapet öppet.
Nu hoppas hon på kontrakt med större inköpare så att hon kan sälja fårkött och tillverka delikatessyoghurt och ostar av diverse sorter på heltid.
...och nu blir det kaffeost
Osttillverkning är onekligen ett hantverk som kräver både noggrannhet, kunskap och tålamod. Fårosten är klar och tillverkningen av kaffeost väntar.
- Jag trivs verkligen, jag har valt rätt i livet. Som bonde bestämmer jag över min egen tid och kan ta en stund att njuta och känna att allting är bra, det är lycka. Nu ser jag fram emot mitt intyg på att jag är
kravgodkänd, säger Agneta Grennberg.

Ystert i ostfabriken - tacka fåren för det

Ost, får och yoghurt är livet för Agneta Grennberg, vid Klövergården i Storträsk.- Att göra ost är som att trolla, jätteroligt, säger osttillverkaren.