Paret Holmquist har i alla år haft Desiree boende hemma trots att hon är relativt svårt handikappad. Nu är de hennes personliga assistenter.
- Vi är anställda av Stiftelsen Assistansen, säger Fride Holmquist.
Desiree behöver mycket hjälp. När hon går måste hon alltid ha någon som går bredvid henne för att inte ramla, hon har epilepsi med kramper och hon saknar talförmåga.
- Hon kan säga "mamma", "pappa" och "där", och hon trycker flitigt på en talande docka som säger "pappa och mamma är jättesnälla".
I dagverksamhet
På dagarna är Desiree i en dagverksamhet på Mjölkudden. Hemtjänsten kommer och hjälper henne upp på morgnarna och gör i ordning henne. En taxi hämtar henne till verksamheten och kör hem henne på eftermiddagen. Fride Holmquist får sedan ta hand om kvällsbestyren och läggningen av Desiree. Nu börjar hans ålder ta ut sin rätt och han får ta i av alla krafter för att orka med alla lyft som det innebär.
Desirees kramper kräver också åtgärder. Fride Holmquist tar fram en magnet och berättar hur han med den aktiverar en nervstimulator som Desiree har inopererad i bröstet. Han visar också ett läkemedel som han ibland måste spruta in i munnen på Desiree. Han demonstrerar hur han fyller sprutan och fördelar vätskan på ömse sidor i hennes mun.
- Hon får fem olika slags kramper och de kräver olika åtgärder. Sprutan gör att hon somnar.
Tappade platsen
Fem nätter per månad är Desiree på avlastning i ett korttidsboende i Gammelstad.
- Bredvid det boendet finns det ett gruppboende där vi gärna skulle vilja få in henne men det finns ingen plats. Det finns inga lediga platser någonstans.
Paret fick erbjudande om plats i ett gruppboende för två år sedan men tackade nej.
- Det fanns ingen parkeringsplats i direkt anslutning till boendet och det var trappor och korridorer som skulle ha blivit jobbiga, säger Fride Holmquist.
I och med att de tackade nej till erbjudandet om det boendet miste paret sin plats i kön till gruppboenden.
- Då hade vi köat i två år. Efteråt har vi inte fått några erbjudanden även om vi har stött på dem på socialförvaltningen. Nu tror jag att vi köar igen i alla fall men Luleå kommuns personal har nog inget grepp om hur många handikappade som är i behov av en plats, säger Fride Holmquist.