Ann-Sofi Taavo är Svanteinbon som brinner för Tornedalen, arbetar med integration på Tillväxtenheten, som älskar att stå på scen, som kan göra komik av allt, som lever med psykisk ohälsa, är kristen och som startade en ärlig blogg om tankar, galenskap och livet.
– Jag säger alltid vad jag tycker, det finns ingen anledning till annat, säger Ann-Sofi Taavo.
Ann-Sofi Taavo har alltid någonting på gång och kan med avskalad humor vända en situation till vad som helst.
– Jag har alltid tyckt att humor är så viktigt i alla lägen. Trots att jag är troende så är jag inte pryd. Sedan jag var ung har jag haft psykisk ohälsa och humorn har hjälpt mig jättemycket, jag använder humor överallt, privat och i jobbet med integration, säger Ann-Sofi Taavo.
Hon har många strängar på sin lyra.
– Det finns massor i mitt lite tokiga liv, det kan växla hejvilt. Jag är patriot och har alltid vetat att jag vill stanna här i Tornedalen, jag tror på att utveckla det man har och att försöka lämna lite spår efter sig. Man ska ha stora drömmar och under tiden man tar sig dit kan man uppfylla mindre saker.
Några minnesmärken finns i kommunen, som Hollywoodskylten med Svanstein skrivet uppe på Pullinki i Svanstein, det är en idé från Ann-Sofi Taavo.
– Egentligen gillar jag inte att härma andra, usch så tråkigt, men en Hollywoodskylt är ändå speciellt. Jag tycker om att se mig omkring och fundera på vad som finns runt omkring, det mesta är faktiskt dessutom gratis.
Hälsa är en hjärtefråga.
– Jag gör lite reklam för psykisk ohälsa, det är så många som lever med det men vi är så tysta, kanske Sveriges största folksjukdom. För två år sedan startade jag en blogg där jag sjöng ut att jag mår psykiskt dåligt ibland och att det är tufft. Jag var arbetslös, kristen, psyksjuk och jag bor i en liten kommun, det var kanske lite galet. Jag kände mig värdelös och då tänkte jag att äh ut med det i en blogg.
Hon berättar om panikångest, ätstörningar, hypokondri, depression, tvångssyndrom.
– Säg någonting och jag har haft det. Inte har det varit så att jag dragit en vits när jag legat inlagd på psyket, men jag har alltid klarat att resa mig igen. Det är som dotter sa "det gör ingenting om du inte ser solen, den lyser ändå hela tiden".
Någonting som hon vet är att det ibland behövs kamp.
– När jag var ung trodde jag aldrig att jag skulle ta mig någonstans. Jag har hela livet då och då tänkt att "ja, Ann-Sofi nu kan det gå åt skogen" och ibland bromsar livet mig. Jag har alltid velat stå i rampljuset men det finns inte så många scener i Tornedalen. Det gäller att hitta sin egen sanning och erfarenhet, sin egen lycka och det går, kanske inte alla dagar, men många.
Numer blir hon inte lika rädd som förr när hon känner att mörkret är på väg.
– Jag vet att det finns människor runt omkring mig. Jag skulle vilja skicka en ros till alla som lever med oss med psykisk ohälsa, vi är inte de enklaste att leva med. Utan dem som lever med oss skulle allt vara så mycket värre. Men att må dåligt behöver inte vara ett hinder för att nå sina drömmar.
Ann-Sofi Taavo vill ändra tankesättet kring glesbygden.
– Vi ska säga till ungdomarna "men vad roligt att du är kvar i Övertorneå", istället för att den högsta statusen ska de som flyttar längst bort få. Vi som bor kvar här är så starka, vi måste kämpa för allting mycket mer än de som flyttar till en storstad, men vi glömmer att vara stolta.
Hon brinner för integrationsfrågor och för nysvenskar.
– Jag frågar jättemycket och säger hur jag tänker. Det är inte alltid säkert att just vårt svenska sätt är rätt, vi är inte perfekt. Vi måste lyssna och vi måste diskutera rasism och alla andra tabuämnen. Jag skulle vilja sitta med SD och diskutera, hela Afrika ryms inte här nä, men de vill inte ens komma hit.
Nästa mål för Ann-Sofi Taavo är att ge den psykiska sjukdomen ett ansikte, genom föreläsningar och stand upp-föreställningar.
– Det finns så många tabun om hur man är, men det är så olika. Det finns hjälp att få och man är inte ensam, säger Ann-Sofi Taavo.