Utveckling och förnyelse är nödvändigheter om man ska hålla sig i takt med tiden. Så också för tidningar. Men det finns förändringar som man drar ett djupt andetag inför.
För en vecka sedan bytte NSD form. Papperstidningen fick ett nytt utseende, med modernare uttryck och tydligare presentation. Syftet var att göra tidningen mer tilltalande och läsningen lättare.
Det är en typ av förändring som kan tyckas självklar. Men med ett antal omgjorda tidningar i bagaget kan jag berätta att man som redaktör håller andan när typsnitt och formgivning är i stöpsleven.
Trots ett aldrig så gediget grundarbete och tester på både fokusgrupper och experter har ett antal förnyelsearbeten straffats hårt av läsarna. Och kunden har alltid rätt, som ni vet. Tidningen finns för läsaren, och gillar inte läsaren tidningen är det bara att backa.
Vanebildande
En del av utmaningen är morgontidningens starkt vanebildande förmåga. Man vill känna igen sig, hitta rätt och slippa överraskningar. Inte sällan ingår NSD i en morgonrutin som omfattar ett detaljerat tidsschema. "Sveper om mig morgonrocken, sätter på kaffebryggaren, hämtar tidningen i brevlådan…"
Effekten av en större formförändring blir då samma som när en nära bekant skaffar nya glasögon. Även om de nyinköpta bågarna är aldrig snygga så känns det lite ovant i början. Efter några dagar är det dock svårt att minnas hur de gamla glasögonen såg ut.
Framgångsrikt
Denna gång har dock övergången från den gamla formen till tidningens nya utseende gått fantastiskt bra. Av alla formförändringar jag har varit med om under min karriär på olika tidningar (ETT ANTAL!) har ingen (INGEN!) varit i närheten av att få så mycket omedelbar positiv respons som denna.
Det värmer förstås oerhört, och jag passar berömmet direkt vidare till mina duktiga medarbetare, där några varit direkt delaktiga i att ta fram den nya formen och övriga är skickliga på att använda de nya uttrycken i det dagliga tidningsmakeriet.
Tyck till
Jag haruttryckligen bett om synpunkter, och många har hört av sig. Självfallet har det också kommit en del kritik, allt annat hade gjort mig misstänksam. Den tar vi nu vara på, och försöker fila på de detaljer som kan bli bättre. Fortsätt gärna höra av er till mig, med både ris och ros!
Och hör ni en kraftig pust som blåser så är det inte att det säkert att det är vårvinden som tar i. Det kan vara jag som andas ut.
Trevlig torsdag!