Som barn brukade jag och mina syskon hålla utkik efter milstenar längs vägarna under semesterresorna i bil. Det handlade gissningsvis mest om tävlingsmomentet att upptäcka dem, snarare än ett brinnande intresse för vad dessa fornminnen till vägmärken berättade om svunna tider. Eller så fanns det inte så mycket annat att göra i baksätet på en brandgul Volvo 145.
Det jag minns är att de är svåra att upptäcka. Man ser dem inte när de passerar, man förstår att det var en milstolpe först efteråt.
Jag vet inte exakt när det svenska försvaret tappade folkets förtroende. Men den senaste ”ubåtsjakten” har satt blixtbelysning på svenskarnas relation till försvarsmakten. Sarkasmerna har haglat i sociala medier. Denna gång handlade det inte om minkar, mångas allmänna mening är att det i stället var en iscensatt operation för att öka det militära anslaget. Att man inte hittade någonting i fångstnäten ses som en självklarhet, om det ens fanns något där att finna överhuvudtaget.
En milstolpe har tydligt passerats.
I söndagens ”Agenda” i SVT debatterades lokaljournalistikens framtid. Om än utan lokala medieföreträdare på plats. Var tredje lokalredaktion sägs vara nedlagd i Sverige, och även om Norrbotten inte är lika hårt drabbat så är diskussionen synnerligen relevant även här. Den närvarande journalistiken är en grundbult i den lokala demokratin.
Det allvarliga läget gäller för övrigt journalistiken i sin helhet. Det närmaste medierna kom ett avslöjande under ubåtsjakten verkar vara nyheten om en felaktig kartangivelse. Rapporteringen från Stockholms skärgård var omfattande i riksmedierna, men idag har inte redaktionerna resurser att hålla sig med den specialistkompetens som krävs för att över tid hålla en högkvalitativ bevakning av till exempel försvaret.
En milstolpe har passerats.
Detta är en oerhört viktig fråga för samhället. Ska medierna behålla epitet ”Tredje statsmakten” och klara sitt uppdrag som fria och oberoende granskare och rapportörer krävs resurser. Jag har svårt att se hur det demokratiska samhället ska fungera om redaktionerna inte har tid och kraft till fördjupning.
Därför är den nyvalda kulturministerns lätt valhänta hummande om mediefrågorna klart oroande. Sparpaketen regnar över landets redaktioner och det finns ingen tid att bli varm i kläderna. Detta är en viktig fråga för alla, inte en intern ekonomisk fråga för mediehusen.
Mina barn har aldrig sett några milstenar genom bakrutan. Dels går trafiken snabbare i dag. Dessutom tittar de sällan upp från sina smartphones.
Det kanske är en milstolpe i sig?