"Jag gör det här för mina barn också", säger Evelina Andersson.
Innan Evelina Andersson kunde söka till universitet fick hon börja med att läsa upp matematik. Det var tufft att klara, men med siktet inställt på högre studier gick det vägen.
Det har aldrig varit någon tvekan, säger hon, även om hon också kunde ha valt sociologiprogrammet.
– Jag började gråta när jag fick antagningsbeskedet från Luleå tekniska universitet, säger Evelina Andersson, om stunden när hon förstod att hon hade kommit in på utbildningen.
– Första dagarna på skolan var jag så nervös, visste inte ens var jag skulle gå.
Evelina berättar att det har varit väldigt mycket att plugga, stundtals slitigt.
– Jag studerar inte bara för mig egna skull, det är för barnen också. Barnen ska se att jag gjort något som jag vill och att allt går. Det här är något som jag vill, säger hon.
400 glosor på latin, det var bara att nöta in, "jag har nog skrivit glosorna flera hundra gånger", säger Evelina.
– När vi skulle skriva tenta om skelettets uppbyggnad drömde jag jättemycket om skelettet, säger hon, på kvällarna såg jag inspelade föreläsningar och försökte lära mig så mycket jag bara kunde.
Motivation och morot, en del av Evelina Anderssons strategi är att inte tappa riktningen och fortsätta framåt även om det går tungt.
Evelina Andersson, som har fyllt 30 år, tror att hon nog hade kunnat studera när hon var yngre men kanske inte lika bra som nu. Hon säger att för henne har det handlat om att hålla sig till planen och ta vara på fördelarna av livserfarenheter.
– Jag har haft så mycket med mig, dels från mitt yrkesliv men också av att vara mamma.
Evelina har försökt använda sig av sina erfarenheter och hon återkommer till hur viktigt det är med disciplin och fasta rutiner. Att ge sig själv de bästa förutsättningarna, för att hantera allt nytt.
Evelinas vardag har de senaste åren bestått av barnen Theo och Lilly varannan vecka, heltidsstudier, extraarbete inom hemtjänsten. Barnens läxor, idrott och andra aktiviteter, och sedan plugga varje ledig stund. På somrarna har hon arbetat heltid, utöver några veckors semester.
Evelina Andersson reflekterar över hur långt hon har kommit trots att det varit en utmaning att studera .
– Jag har blivit starkare, mer självsäker och framförallt så har jag gjort och klarat saker jag inte trodde jag skulle klara av.
Men det har inte varit lätt, understryker hon – mycket handlar om inställning och vilja.
Evelina Andersson.
På Luleå tekniska universitet har utbildningen bjudit på variation, studier i grupp, studier på egen hand, simuleringar, övningar och praktik.
– Praktiken har gett mycket, efter varje praktik har jag känt att jag lärt mig jättemycket. Palliativa avdelningen, det var verkligen utvecklande, jag blev imponerad av mina framtida kollegor, säger hon.
Hon berättar att praktiken på psykiatriska avdelningen först kändes lite skrämmande, men väl på plats var det också väldigt bra.
– Där ser man människan, säger Evelina, det handlar om att skapa relationer.
Här vid skrivbordet har Evelina Andersson tillbringat många timmar med sjuksköterskestudier och latinska glosor.
Och nu, snart tre år senare skriver hon på sitt examensarbete om barnreumatism och inom kort är utbildningen klar. Den 17 maj är det avslutningsceremoni för Evelina och hennes klasskamrater, sedan återstår den sista praktiken.
Och, sedan ska nyexaminerade sjuksköterskor ut i yrkeslivet.
– Givetvis är det ett tungt yrke jag valt, men jag brukar även inom hemtjänsten tänka att jag är den som kommer till patienter och jag kan göra skillnad, säger Evelina Andersson.