Eivor Marklund är död. Mer än ett halvt sekels arbete och engagemang i svensk arbetarrörelse är avslutat. Vi sörjer och saknar en god vän och kamrat.

Hennes närmast sörjande är döttrarna Ylva och Åsa, barnbarn, barnbarnsbarn och fyra syskon med familjer.

Eivor Lantto föddes 1930 i Jukkasjärvi, Kiruna. Föräldrarna var inflyttade från Tornedalen - de kom att betyda mycket för Eivor och hennes familj. Hon var äldst bland sex syskon som alla växte upp under mycket enkla förhållanden.

Hennes första politiska uppdrag var som ordförande i den kommunistiska ungdomsklubben i Kiruna. Det var också inom ungdomsrörelsen som hon träffade sin livskamrat Fred som hon bildade familj med och såg en framtid med. Det blev inte så. Fred avled hastigt efter en kort tids sjukdom två månader innan den yngsta dottern föddes våren 1963.

Eivor flyttade så småningom tillbaka till Kiruna där hon kom att få kommunala uppdrag i kommunalfullmäktige under 16 år - de tre sista åren som vice ordförande. Hon tillhörde också under flera år distriktsstyrelsen i partidistriktet i Norrbotten.

Hon invaldes i partistyrelsen vid kongressen 1964 då vi inledde förnyelsen av partiet till ett självständigt socialistiskt vänsterparti.

Vid en vakans på riksdagslistan våren 1968 var Eivor nästa namn på listan. Efter en lång och pressande övertalning åtog hon sig med tvekan uppdraget att representera Norrbottenskommunisterna i riksdagen.

Det innebar att morfar och mormor med syskon blev reservföräldrar åt döttrarna under riksdagsveckorna i Stockholm.

Första tiden i riksdagen var mycket svår eftersom riksdagsgruppen efter nederlagsvalet 1968 kom att bestå av bara fyra ledamöter - tre i andra kammaren och en i första kammaren.

Valet till den nya enkammareriksdagen 1970 handlade om att vinna eller försvinna. Vi återkom till riksdagen med 17 mandat och det blev mer normala arbetsförhållanden.

Men turbulensen i partiet fortsatte.

Efter kongressen 1969 valdes Eivor in i verkställande utskottet som hon sedan tillhörde till 1982. 1975 blev hon vice ordförande i partiet en uppgift hon hade fram till 1982.

Under de åren kulminerade motsättningarna i partiet och under nästan kuppartade former bröt sig en mindre grupp ut ur partiet våren 1977 och bildade eget.

Det var arbetsamma år men här var Eivor i hög grad en av de som medverkade till att hålla ihop partiet.

Hon lämnade riksdagen 1982 och partistyrelsen 1985.

Hon avslutade sitt arbete i partiet med att under fem år vara föreståndare för partiets kursgård på Syninge. Hon tyckte om arbetet och älskade Syninge. Hon var en av dem som tog initiativet till att bilda Syninge kamratförening som spelade en aktiv roll när det gällde att försvara kursgårdens existens mot de i partiledningen som ville göra sig av med den.

I dag känner vi sorg och saknad men minns också många glada och vackra minnen under alla dessa år vi hade tillsammans. Tack Eivor.

Lars Werner

CH Hermansson