De svenska kvinnorna flyttade söderut och istället kom finska pigor till Tornedalen. Det började med evakueringen av norra Finland i samband med Finska Vinterkriget och sedan fortsatte piginvandringen då det var brist på arbete i Finland. Många pigor blev kvar i Tornedalen och gifte sig ”Det är svårt att till fullo inse dessa kvinnors betydelse för stora delar av det tornedalska samhället. De gav kärlek och nytt blod åt en generation tornedalingar och deras efterkommande”, skriver Ester Cullblom i rapporten ”Vi pigade i Tornedalen”, ett bidrag till kvinnohistorien.
Suoma Pelttari, 78, kom till Tornedalen år 1954 som piga.
– Jag är född i finska Ylitornio och har nu bott 60 år i Sverige. Jag kom som piga när Åke sökte en piga, säger Suoma Pelttari.
Det blev en arbetsfylld tid.
– Vi steg upp tio i sex på morgonen, drack kaffe och sedan gick vi ut i ladugården.
Otaliga kilo koskit har hon skottat och antalet mjölkhinkar som hon mjölkat är oräkneliga. Hon skötte också all tvätt, städning, matlagning och omvårdnad av Åkes två gamla föräldrar. Ofta kom de tio syskonen till Åke på besök och det innebar än högre arbetsbelastning.
– Vi var fem vuxna människor på gården och all tvätt tvättade jag med mina bara händer och höbärgningen, det var slitsamt men det var också många gånger roligt. Jag var aldrig ledig. Jag tänkte att jag var i Sverige tillfälligt då det inte fanns jobb i Finland och tänkte att jag kommer tillbaka till Finland. Många gånger har jag längtat tillbaka.
Arbetet ledde också till självkänsla, pigorna visste att de klarar allt. När hon arbetat på gården i 1,5 år gifte sig Suoma Pelttari och Åke Pelttari. Paret fick tre barn tillsammans. Suoma Pelttari arbetade i 40 år på gården.
– Jag kunde inte ett ord svenska när jag kom, tre år läste jag svenska med kyrkoherden vi översatte kyrkboken och barnen pratade svenska så jag lärde mig av dem. Två år läste jag också på vuxenskolan.
När hon var 38 år tog hon körkort, strax efter att Åke Pelttari tagit sitt. Första bilen köpte de när sonen föddes.
– Jag har inte kört många gånger, inte dög det i Tornedalen att kvinnorna körde inte. Det var som det var, Åke kunde inte laga mat och städa, nog var det jag som fick sköta sådant, så var det då, säger Suoma Pelttari.
Hon ångrar inte att hon flyttade till Sverige, hon är nöjd med sina val. Nu bor hon intill Torneälven granne med den gård som hon kom som piga till, alldeles utanför fönstret betar korna om somrarna.
Att gå från piga till hustru innebar inte automatiskt att kvinnan blev jämställd mannen. Aila Jaako Hallqvist är född i Finland och bor i Övertorneå. Hon följer jämställdhetsutvecklingen i båda länderna.
– Finland har kommit längre än oss. Här i Tornedalen ser jag fortfarande ofta att männen skjutsar kvinnorna till affären, sitter kvar i bilen medan kvinnan går in och handlar och ser på när kvinnan sedan kommer, släpande på tunga matkassar.
Hon anser att utvecklingen av jämställdhet är både männen och kvinnornas ansvar.
– Jag brukar säga till min dotter att jag kämpar för kvinnornas rätt för min dotter skull, för att hon ska ha det jämlikt när hon blir stor. Jag säger till henne att hon ska välja en man som är lika intresserad av hemmet och familjen som hon själv, att hon inte ska bli en pass upp för det mår ingen bra av.
Aila Jaako Hallqvist säger att hon själv har sin mamma som förebild.
– Hon var inte fastbunden vid spisen, hon skötte en hel gård med jordbruk själv.
Aila Jaako Hallqvist betonar nutiden och dåtiden.
– För kvinnornas framtid och för demokratin gäller det att se sin historia, lära sig av den och se sin egen del i utvecklingen för att kunna uppnå ett jämlikt samhälle.
Hon konstaterar att det fortfarande är kvinnorna som tar ut de flesta föräldradagarna och sköter om barnen, ett levnadssätt som får följder resten av livet.
– Detta påverkar också pensionen. Kvinnor är redan lågavlönade så inte blir pensionen bättre med det heller, säger Aila Jaako Hallqvist.
Den stora migrationen av pigor från Finland till Sverige är över, men fortfarande är många gårdar i Tornedalen beroende av nutidens pigor. Numer kommer de inte så ofta från Finland, de kommer från Ryssland eller Baltikum. Den här månaden anländer en 24-årig kvinna från Ukraina till bonden Veronica Alavahtola. Hon kommer via ett utbytesprogram och tanken är att hon till att börja med ska stanna i sex månader.
– Det blir välbehövlig hjälp, jag hoppas att det kommer att fungera bra och att hon kommer att trivas med mig och mina fyra barn. Hon blir som en familjemedlem, kommer att bo och äta med oss och få en liten lön, säger Veronica Alavahtola.
Arbetsuppgifterna blir att hjälpa till i ladugården, städa och hitta på saker med barnen.
– Vi får se exakt hur det blir när hon kommer.
Designern Marju Matsin kom från Estland till Haparanda som hjälp till ett jordbruk.
– Ibland blir jag kallad för piga, jag hjälper ju till på gårdar och gör deras jobb, säger Marju Matsin.
Nu jobbar hon främst med sitt designföretag.
– Men ibland jobbar jag på någon gård, det är ett bra avbrott i skapandet att vara med djuren och jobba fysiskt. Nu är det också mycket teknik, så man måste vara bra på data också.
Marju Matsin är Tornedaling och Estländare.
– Så känns det nu, vi får se kanske återvänder jag någon gång till Estland mina föräldrar börjar bli gamla.
Gårdsägarna familjen Björk har under flera år hjälpt ungdomar från Baltikum att få pig-jobb i Tornedalen, de har hjälpt till på gårdar och i skogen hos markägare.
– De är viktiga för markägare och det är viktigt för ungdomarna, de tjänar ihop sina studier. Ett sätt att hjälpa varandra, win-win, säger Gunnar Björk.
Jobben har fungerat som språngbräda och familjens rekommendationer har lett till att flera ungdomar fått jobb i andra Nordiska länder.
Den sammantagna åsikten är att pigorna var och är viktiga i Tornedalen och Ester Cullblom skriver i sin rapport ”det är svårt att inte beundra dessa kvinnor”. Ester Cullbom konstaterar att pigorna hade ett tufft jobb från tidig morgon till sen kväll och att pigorna i Tornedalen är en viktig del i kvinnohistorien, en del av historien som ofta glöms bort.
linda.danhall@nsd.se 0922-298 82