För några år sedan stormade det rejält om kvinnoprästmotståndet i Tornedalen och klart är att det finns så väl de som tycker att kvinnor kan vara präster och kyrkoherdar och det finns de som anser att arbetet är tillägnat männen. Domkapitlet får fortfarande då och då hantera ärenden om kränkande särbehandling av kvinnor.
Hur ser du på kvinnoprästmotståndare?
– Kära nån, de har sin åsikt. Det är deras åsikt och jag går aldrig i klinch med dem. Jag brukar prata om det, men jag fäster mig inte vid det, det berör mig inte. Visst är det tråkigt men de måste få ha sin åsikt. Inom kyrkans organisation måste vi däremot hålla oss till ordningen och samverka både kvinnor och män, även om det går lite si och så med det. Men det är ju så att det finns galningar överallt, det går inte att låta sig påverkas av dem, säger Monika Metsävainio.
Monika Metsävainio vet att många kvinnor inom kyrkan tar väldigt illa vid sig.
– Man måste ha skinn på nästan, så är det. Det går alltid att samtala om allt, men alla måste få ha sin åsikt.
Hon tycker om att ta emot praktikanter och hon pratar med dem om kvinnoprästmotståndet.
– Nu har vi två tjejer i Pajala församling som är på väg att bli präster. Jag hoppas att de känner "vågar Monika, så vågar vi" och vi pratar mycket om det motstånd som finns.
En av Monika Metsävainios starkaste upplevelser inom ämnet var när en man som mycket tydligt deklarerat sitt motstånd mot kvinnliga präster och kyrkoherdar, plötsligt dök upp i kyrkan.
– Jag visste att han var en stenhård motståndare och så en dag kom han till mässan. Jag blev väldigt berörd när han kom och tog emot nattvarden, det var ett stort ögonblick.
Senare när mannen låg inför döden bestämde hon sig för att besöka honom och berätta för honom om hur mycket hans besök i kyrkan hade betytt för henne.
– Då sade han "tänk att folk inte förstår att det inte handlar om, om man är man eller kvinna", det var stort att höra de orden.
Monika Metsävainio säger att hon tror och hoppas att det blir bättre med tiden.
– Jag tror att människor som är emot kvinnliga präster har fastnat någonstans, de har inte än upptäckt trons hemlighet. Vi kan be för dem, istället för att bli ledsna över motståndet. Det är lite samma med homosexualitet det finns de som är stenhårt emot och då är det faktiskt ganska härligt att få argumentera för kärleken, säger Monika Metsävainio.