För komminister Anna Fjällborg blev det kvinnoprästmotstånd som hon upplevde övermäktigt.
– Jag var tvungen att säga upp mig. Jag påtalade problemen men det hände ingenting, säger hon.
Anna Fjällborg vände sig till Domkapitlet som tillsatte en utredningsgrupp. Domkapitlet uppger att de tror på Anna Fjällborg och de anser att det finns personer som agerat "olämpligt", men de avslutade ändå handläggningen.
Situationen blev inte bättre för Anna Fjällborg och hon valde att ta tjänstledigt. Nu har hon sagt upp sig.
– Det var mycket som hände och de ansvariga brydde sig inte. Allt började med att jag kände att jag inte lyssnades till.
Att det handlar om kvinnoprästmotstånd och ingenting annat är hon säker på.
– Jag märkte tidigt motsättningar mot mig som kvinna från en kollega. När jag tog upp det blev svaret att jag fick finna mig i det. Men det ska vi kvinnor inte behöva göra. Jag kände mig trakasserad och mobbad, utanför. Jag hade en annan kollega som stöttade mig och som var jättebra på alla sätt, men de andra var i majoritet.
Nu arbetar Anna Fjällborg i Vittangi församling. Där finns också ett visst kvinnoprästmotstånd, men det säger hon att är hanterbart på ett helt annat sätt.
– Här är jag respekterad och accepterad och människor hälsar på mig. Här är jobbet roligt. Här uppskattas jag för den jag är, här spelar inte könet någon roll.
På sätt och vis har arbetet i Vittangi blivit en revansch.
– Det är lätt att skylla på kvinnan, att säga att hon är problemet istället för att erkänna att det handlar om kvinnoprsätmotstånd. I mitt fall blir det tydligt att det var kvinnoprästmotstånd, det var inte mitt fel. På sätt och vis är det skönt att få bekräftat. Här känner jag mig verkligen omtyckt. Men det känns förstås jättetråkigt att jag var tvungen att flytta på mig.
Hon säger att upplevelsen i den andra församlingen satt sina spår.
– Ja, det har det gjort. Det händer att jag tänker ”vad tänker du egentligen om mig som präst” när jag möter någon ny. De som prästvigs nu skriver på ett dokument att de kan arbeta med både kvinnor och män, det är sorligt att det finns en församling som bryter mot det. Kvinnor har fått bli präster sedan 1958, det är 56 år sedan. Vi kan bli kallade av Gud oavsett om vi är man eller kvinna, säger Anna Fjällborg.
Samtidigt säger hon att de som känner motstånd mot en kvinnlig präst, har rätt att känna och tänka så.
– Alla har rätt till sina tankar. Men för personal inom Svenska kyrkan finns det lagar att följa och de måste respekteras, män och kvinnor måste arbeta tillsammans.
Hon tror att det kommer ta tid innan allt kvinnoprästmotstånd är borta.
– De flesta är ändå inget problem. De kommer bara inte till mina gudstjänster, men det händer att även motståndarna vänder, kommer till gudstjänsten och sedan säger ”du är ju jätteduktig”, det är så klart väldigt roligt.