Vanligtvis nÀr den 24-Äriga arkitektstudenten Rawi tar sig in till de bartÀta omrÄdena Gemmayzeh och Mar Mikhael i centrala Beirut Àr det för att ta en drink med sina vÀnner, eller för att bara strosa runt pÄ de livfulla gatorna en stund.
Men denna vecka Àr han dÀr i ett annat Àrende. Med munskydd, kvast och handskar har han och mÄnga andra samlats för att stÀda upp i det ödelagda kvarteret, som ligger granne med hamnen dÀr den massiva explosionen intrÀffade i tisdags.
ââVi försöker hjĂ€lpa till pĂ„ det lilla planet sĂ„ mycket vi kan. I gĂ„r var det mer kaos eftersom alla verkligen vill hjĂ€lpa till. Men det börjar bli lite mer organiserat nu, sĂ€ger han till TT pĂ„ torsdagsförmiddagen.
Ilska och vÀrme
Dagen efter explosionen var gatorna knappt framkomliga, men pÄ kort tid har man lyckats rensa upp det mesta och nu kan bilarna komma fram i tvÄ filer.
ââNu behöver de komma in med tunga maskiner och röja bort bilar om vi ska kunna fortsĂ€tta rensa upp pĂ„ gatan.
Han har knappt kunnat grĂ„ta, sĂ€ger han â sĂ„ arg har han varit sedan explosionen. Men han blir glad av att se hur mĂ€nniskorna i Beirut kommer samman för att hjĂ€lpas Ă„t.
ââDet vĂ€rmer i hjĂ€rtat nĂ€r man ser mĂ€nniskor gĂ„ runt pĂ„ gatan och erbjuda sin hjĂ€lp. Det kan handla om nĂ„got sĂ„ enkelt som att sitta ned med nĂ„gon som Ă€r förtvivlad eftersom den inte kan hitta sina anhöriga. MĂ„nga letar fortfarande.
Alla vill hjÀlpa
MedkÀnslan vittnar Àven Jumanah Zabaneh om, som fick delar av sitt hus förstört i explosionen. Efter att ha lagt upp en bild pÄ förödelsen pÄ sociala medier började meddelandena strömma in.
ââJag fick sĂ„ mĂ„nga meddelanden pĂ„ Twitter, Facebook och Instagram frĂ„n frĂ€mlingar som erbjöd sig att hjĂ€lpa till med att stĂ€da och fĂ„ bort rasmassorna. Det kĂ€nns som att det Ă„tminstone finns solidaritet hĂ€r.
Till skillnad frÄn statligt ansvar, sÀger hon.
ââVad ser vi frĂ„n politikerna? Bara pajkastning: "Det Ă€r ditt fel, nej det Ă€r ditt fel, du gjorde si, du gjorde sĂ„." Men det enda vi vill ha Ă€r ett ledarskap som tar ansvar.
PÄ gatan Àr tongÄngarna mot regeringen hÄrda. Om det fanns ett kompetent ledarskap skulle explosionen troligtvis ha kunnat undvikas, anser mÄnga.
42-Äriga Melissa Fadlallah, som ocksÄ befinner sig i Mar Mikhael för att hjÀlpa till med uppröjningsarbete, konstaterar att det verkar vara upp till civilbefolkningen att ta hand om röran.
ââOm vi hade en riktig stat sĂ„ borde de ha synts pĂ„ gatan i gĂ„r kvĂ€ll för att stĂ€da och arbeta. Var Ă€r dom?, sĂ€ger hon till nyhetsbyrĂ„n AFP.
ââFrĂ„gar du mig Ă€r den hĂ€r staten bara skrĂ€p, och skrĂ€pet som dödade offren kommer att fortsĂ€tta vara skrĂ€p.
Upp till oss
Arkitektstudenten Rawi Àr inte förvÄnad över den civila uppslutningen pÄ gatan.
ââJag vet att vi libaneser Ă€r kapabla till detta, för vi har bara varandra. Det Ă€r inte regeringen som ser efter oss, det Ă€r vi sjĂ€lva.
Han uppmanar mÀnniskor som vill bidra att vara noga med vart man skickar pengarna.
ââFör man kan inte ge nĂ„gra pengar till staten, de kommer bara att försvinna, sĂ€ger han.
Han sjÀlv kommer att fortsÀtta gÄ ut pÄ gatorna sÄ lÀnge det behövs.
ââVi kommer att komma hit i morgon igen, och dagen efter det och dagen efter det. SĂ„ lĂ€nge vi kan bidra kommer vi att vara hĂ€r.