Rysslands agerande i dag Àr resultatet av nÄgot som har pÄgÄtt i flera Ärhundraden, anser Sergei Medvedev, statsvetare, journalist och författare som i mÄnga Är var professor vid den framstÄende handelshögskolan i Moskva och en liberal röst i Rysslands krympande medielandskap.
Han jÀmför med en lavin: Snön hade fallit lÀnge, drivorna lÄg tunga pÄ toppen och det rÀckte med en dumdristig skidÄkare för att katastrofen skulle vara ett faktum.
ââVladimir Putins roll Ă€r den att han bara gav sig ut och gjorde det.
Första krigsförklaring?
Förberedelserna för kriget har pÄgÄtt i omkring 15 Är, bedömer Medvedev. Kanske 20. Han pekar pÄ hur Putin tidigt började stÀrka sin makt och koppla ett grepp om systemet. Redan 2007 beklagade sig den ryske presidenten över uteblivna "sÀkerhetsgarantier" frÄn vÀst, vilket var hans ledmotiv till den fullskaliga invasionen av Ukraina.
Det var hans första krigsförklaring, enligt Medvedev.
ââMen missta er inte: Det Ă€r inte kriget om Ukraina. Det Ă€r ett krig mot vĂ€st. Putin och mĂ„nga i det ryska samhĂ€llet ser detta som en existentiell kamp mellan Ryssland och vĂ€st som har pĂ„gĂ„tt i Ă„rhundraden. Nu Ă€r det dags för avgörandet.
Krigs- och dödskult
MÀnniskor i omvÀrlden har lÀnge levt i villfarelsen att Ryssland Àr ett land som alla andra, enligt Medvedev. Men det har aldrig varit demokratiskt pÄ riktigt. Förtrycket och kriget Àr, som han ser det, en logisk följd av Rysslands historia, styre och traditioner.
ââNu Ă€r Ryssland i ett klassiskt fascistiskt stadium, om Ă€n inte som 1900-talets fascism. Det Ă€r en mer postmodern fascism, byggd pĂ„ medier och tv-bilder och den psykologiska bekvĂ€mligheten hos ett folk som vill ha en behaglig version av sanningen, sĂ€ger Sergei Medvedev.
Den ryske akademikern liknar den ryska staten vid det bibliska sjöodjuret Leviatan. Det var den brittiska 1600-talsfilosofen Thomas Hobbes som först anvĂ€nde Leviatan för att beskriva en allsmĂ€ktig stat â en vĂ€ldig best â som mĂ€nniskor beredvilligt underkastar sig.
ââMĂ€nniskor i det ryska samhĂ€llet upplever sig vara del av en gemensam kropp, enade av ett gemensamt öde, i motsĂ€ttning till vĂ€st. Det finns en krigskult som varit historiskt inbĂ€ddad i Ryssland, men som har vĂ€xt. En dödskult, likt fascisternas pĂ„ 1900-talet. Och en minneskult dĂ€r mĂ€nniskor hela tiden sörjer det förlorade imperiet, sĂ€ger Medvedev.
Han beskriver Kremls propagandaapparat som den mest kraftfulla vÀrlden skÄdat.
ââDet finns ingen massentusiasm, men inget massmotstĂ„nd heller. MĂ€nniskor Ă€r sĂ„ apatiska och demobiliserade och rĂ€dda för staten. De kĂ€nner sig som offer för den, men ocksĂ„ som en del av den.
Accepterar ödet
Man behöver ocksÄ förstÄ att ryssar tror pÄ ödet, anför Sergei Medvedev. De Àr benÀgna att acceptera sakernas tillstÄnd. Som i trafiken pÄ ryska vÀgar, dÀr mÄnga tar stora risker och fÄ bÀr sÀkerhetsbÀlten, sÀger han. Eller nÀr myndigheterna knackar pÄ med en inkallelse till kriget.
ââDe Ă€r fatalistiska och vid nĂ„gon punkt beredda att acceptera döden. Man tar inte ansvar för sitt liv och sitt beteende, vilket kan vara sĂ€rskilt svĂ„rt att förstĂ„ i ett protestantiskt land som Sverige.
NÀr det gÀller skuldfrÄgan för Ukrainakriget Àr Medvedev kluven.
ââFolket har definitivt ett ansvar, men jag Ă€r osĂ€ker nĂ€r det kommer till skuld. Det bĂ€r ansvar för alla de grymheter som skett lĂ„ngt tillbaka pĂ„ 1900-talet, vilket har blivit ett normalt sĂ€tt att verka för den ryska staten och den ryska armĂ©n, som aldrig har stĂ€llts till svars för det, sĂ€ger han.
Han syftar pÄ allt ifrÄn krigsbrott under andra vÀrldskriget, sovjetiska pansarvagnar i Budapest och Prag, kriget i Afghanistan dÀr Ätminstone en miljon afghaner dödades. Tjetjenienkrigen, dÀr hela byar ödelades. Och senare den totala sönderbombningen av syriska Aleppo.
Var och en fÄr frÄga sig vilken roll de haft i detta, anser han.
ââMen jag Ă€r inte sĂ€ker pĂ„ att vĂ„rt samhĂ€lle har förmĂ„gan att göra det. För tyskarna tog det minst tvĂ„ generationer. Det krĂ€vdes ett totalt nederlag, utlĂ€ndsk ockupation, delningen i tvĂ„ stater och en omskolningsprocess som pĂ„gick i Ă„rtionden.
Inte optimistisk
Den ryske akademikern kÀnner ingen större optimism. Den stora konflikten skulle kunna fortsÀtta i ytterligare tio Är, som han ser det. Vladimir Putin har inte brÄttom utan planerar lÄngsiktigt. Och Àven om presidenten skulle försvinna sÄ förÀndras inte Ryssland.
ââEn tragisk kĂ€nsla jag har Ă€r att ett ryskt nederlag i Ukraina inte kommer att vara ett avgörande. Det kan till och med förvĂ€rra lĂ€get, sĂ€ger Medvedev, och ger en bild av ett skadeskjutet och revanschlystet land med kĂ€rnvapen som drar sig tillbaka och bidar sin tid.
I dag stÄr vÀrlden mitt i den rasande lavinen, poÀngterar han. OmvÀlvningarna Àr av samma magnitud som de som skedde pÄ 1930-talet, nÀr omvÀrlden Ànnu inte hade insett vidden av det som pÄgick i Nazityskland, anser Sergei Medvedev.
ââVi kan inte leva vidare med Ryssland som det Ă€r i dag och ju förr vĂ€st förstĂ„r det desto bĂ€ttre. Det finns inga andra alternativ Ă€n att rakt av besegra Ryssland. Det gĂ„r inte att sitta vid sidan av.