Sedan krigets början har Rysslands president Vladimir Putin samtalat med ledarna för bland annat Kirgizistan, Uzbekistan, Armenien, Syrien, Kina och Indien.
Syriens president Bashar al-Assad hyllar Putins "historiekorrigering", men pĂ„ de flesta hĂ„ll Ă€r de offentliga uttalandena Ă„terhĂ„llsamma â eller obefintliga.
ââDe hĂ€r lĂ€nderna avstĂ„r frĂ„n att ha en synpunkt, sĂ€ger Gudrun Persson, forskningsledare vid Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, och expert pĂ„ rysk utrikes- och sĂ€kerhetspolitik.
Det Àr inte, sÀger hon, frÄga om en prorysk allians med lÀnder som övervÀger att rycka ut till Rysslands försvar. Snarare handlar det om stater i beroendestÀllning och tysta överenskommelser med stormakter om att Ukraina Àr Rysslands ensak.
ââMotsvarande gĂ€ller om Kina gör nĂ„got i Sydkinesiska sjön.
Inga allianser
Till skillnad frÄn USA och vÀst sÄ Àgnar sig Ryssland överhuvudtaget inte Ät alliansbyggande, sÀger Gudrun Persson.
ââDet har att göra med den ryska synen pĂ„ suverĂ€nitet. Man har förbindelser med likasinnade, men som suverĂ€n stormakt agerar man utan nĂ„got som begrĂ€nsar handlingsutrymmet.
Synen pÄ suverÀnitet avspeglas Àven i landets försök att göra upp om östeuropeisk sÀkerhetspolitik med USA över huvudet pÄ alla de berörda staterna.
ââDen ryska linjen Ă€r att bara stormakter kan vara suverĂ€na. DĂ„ brukar Putin tala om Ryssland, USA, Kina, Indien och Brasilien.
NÀr FN:s sÀkerhetsrÄd pÄ fredagen röstade om en resolution med krav pÄ ett omedelbart tillbakadragande av ryska styrkor lade landet som vÀntat in sitt veto. Kina, Förenade Arabemiraten och Indien lade i sin tur ned sina röster.
Indisk balansakt
Indien har en lÄng historia av tÀta band med bÄde Sovjetunionen och Ryssland, bland annat kopplat till grÀnskonflikten med Pakistan över regionen Kashmir och som storkonsument av ryskt försvarsmateriel.
I dag Àr det dock relationen till Kina som ses som den stora strategiska utmaningen, sÀger Henrik Chetan Aspengren, forskare med fokus pÄ Indien vid Utrikespolitiska institutet.
ââAtt isolera Ryssland skulle kunna innebĂ€ra att landet rör sig Ă€nnu lĂ€ngre i riktning mot Peking, som dĂ„ blir dess i stort sett enda vĂ€n bland de större makterna. Det vill inte Indien se, eftersom man ser den goda relationen med Ryssland som ett sĂ€tt att balansera Kina i Asien.
Parallellt har Indien sedan mitten pÄ 00-talet nÀrmat sig USA, Àven det med Kina i Ätanke. Den ryska invasionen av Ukraina, konstaterar Henrik Chetan Aspengren, försvÄrar balansakterna mellan supermakterna.
ââFrĂ„gan för New Dehli Ă€r vad kan man göra för att inte bryta banden till Ryssland som Ă€r en viktig partner, men samtidigt inte tappa momentum i uppbyggandet av relationen till USA.
"Man Àr försiktig"
Ăven Förenade Arabemiratens beslut att lĂ€gga ned sin röst, liksom tystnaden frĂ„n Saudiarabien, Bahrain och Oman och Ă„terhĂ„llsamma yttranden frĂ„n Kuwait och Qatar, kan förklaras med ordet balansgĂ„ng.
Rouzbeh Parsi, programchef vid Mellanöstern- och Nordafrikaprogrammet pÄ Utrikespolitiska institutet, konstaterar att USA:s tid i ensamt majestÀt i Mellanöstern Àr över.
ââDet hĂ€r Ă€r ett av mĂ„nga tecken, och det kommer fler och fler, pĂ„ att lĂ€nder som Kina och Ryssland ses som nĂ€stan jĂ€mbördiga. Jag tror inte att nĂ„gon tycker att det Ryssland hĂ„ller pĂ„ med Ă€r sĂ€rskilt klokt, men man Ă€r försiktig och vill inte förbinda sig Ă„t endera hĂ„ll.
ââDe hĂ€r lĂ€nderna köper vapen av alla stormakter, inklusive Ryssland, för att upprĂ€tthĂ„lla goda relationer. Det strategin tĂ€nker man inte underminera genom gester som gĂ„r i motsatt riktning.
En vÀn i Peking
Sanktionerna gör Moskva alltmer isolerat frÄn vÀst, men i Peking har Vladimir Putin en vÀn i Kinas president Xi Jinping.
Relationen mellan de tvÄ har fördjupats avsevÀrt de senaste Ären. Efter den ryska annekteringen av Krim har Kina fortsatt levererat vÀst-sanktionerad högteknologi och sÄ sent som den 4 februari upprÀttades ett avtal om ett partnerskap "utan grÀnser".
ââMed de hĂ€r drastiska sanktionerna Ă€r det klart att den relationen blir Ă€n mer intensiv, sĂ€ger Gudrun Persson.
Under Sovjettiden var det ryssarna som var den starkare parten. Numera Àr styrkeförhÄllandet motsatt. Men Àven om Peking har trumf pÄ hand finns det enligt Gudrun Persson inget som talar för att man skulle sÀtta press pÄ sin vingklippte granne.
ââEftersom det Ă€r ett resonemangsĂ€ktenskap sĂ„ fungerar det sĂ„ lĂ€nge inte den ena parten börjar inkrĂ€kta pĂ„ den andres nationella intressen, och det fungerar utmĂ€rkt Ă€n sĂ„ lĂ€nge.
Samtidigt, sÀger hon, finns historiskt en djup rysk misstÀnksamhet mot allt kinesiskt.
ââMen i det hĂ€r lĂ€get Ă€r relationen god.
Riktiga kompisar
Diktaturerna Kuba och Nordkorea, liksom det allt mer auktoritÀra Nicaragua har alla uttryckt sitt stöd för Ryssland. SÄ Àven diktaturen Belarus, som upplÄtit sitt territorium och grÀns mot Ukraina för de ryska invasionsstyrkorna.
Trupper har skickats frÄn den ryska delrepubliken Tjetjenien, vars president Ramzan Kadyrov har svurit trohet till Putin. MilitÀrt stöd frÄn nÄgot annat hÄll tror inte Gudrun Persson kommer att bli aktuellt.
TT: Finns det nÄgot land som ovÀntat lÄtit bli att visa stöd för Ryssland?
ââJag har inte sett nĂ„gonting frĂ„n Azerbaijan, lĂ„t vara att president Aliev var i Moskva dagarna innan kriget. Annars Ă€r det ovĂ€ntade framförallt hur vĂ€l EU hĂ„llit ihop. Det har diskuterats att Ryssland försökt slĂ„ in kilar, men det har uppenbarligen inte lyckats.