Moderaternas ekonomisk-politiska talesperson Elisabeth Svantesson och en del andra opinionsbildare på högerkanten gör nu allt vad de kan för att etablera bilden av att regeringen, C och L är på väg att införa friår – en möjlighet för människor att vara lediga utan att göra något. Men det stämmer inte.
För det första finns inget som kallas friår i budgetpropositionen. "Utvecklingstid" är begreppet som används.
För det andra kommer denna utvecklingstid inte att vara kravlös. Arbetare och tjänstemän ska kunna använda tiden för kompetensutveckling eller för att starta egen näringsverksamhet – inte för att gå hemma och rulla tummarna.
Förslaget liknar därför mer den gamla modellen med utbildningsvikariat än friår.
Utbildningsvikariaten var en modell som fanns under 1990-talskrisen. Personal gavs tid och möjlighet för kompetensutveckling samtidigt som de ersattes med utbildningsvikarier som Arbetsförmedlingen anvisade och bekostade.
Det var ett koncept som var smart arbetslivspolitik. Anställda fick chansen till vidareutbildning och att höja sin yrkeskompetens. Arbetslösa fick in en fot på arbetsmarknaden och skaffade sig arbetslivserfarenhet.
De arbetsmarknadspolitiska resurserna riktades om från passiva kontantstöd till aktiva insatser. Följaktligen blev det mer pang för pengarna i jobbpolitiken.
Därför finns inga skäl att låta Svantessons illasinnade vrångbilder stå emotsagda. Förslaget om utvecklingstid förtjänar tvärtom en ordentlig chans och en seriös behandling. Rätt utformat kan det bli riktigt bra.
En del fackliga organisationer ser också att reformen har potential. Till exempel har Lärarnas Riksförbund, Sveriges Läkarförbund och Akademikerförbundet uttalat sig positivt om utvecklingstiden.
I debattartikel i Dagens Nyheter 19 september markerar de tre förbunden dock att det krävs vissa klar- och tydliggöranden.
Till exempel vill de att:
• Utvecklingstiden ska användas främst för att åtgärda rekryteringsbehov i bristyrken.
• Rätten till utvecklingstid för den enskilde ska avgöras av ansvarig myndighet.
• Ersättningen ska ha ett högre tak än arbetslöshetsförsäkringen.
• Utvecklingstiden ska kunna utföras på hel- eller deltid.
Rimligen är det krav och synpunkter som regeringen borde kunna ta till sig när den filar på den slutgiltiga propositionen. Regeringen har ju för övrigt lovat att den ska lyssna på arbetsmarknadens parter såväl i utformning som i genomförande av utvecklingstiden.
Det finns fortfarande tid att göra justeringar och finputsa.
Reformen ska inte ska träda i kraft förrän 1 oktober 2020, enligt budgetöverenskommelsen. Fullt utbyggd beräknas den omfatta 5.000 personer och kosta statskassan en miljard kronor 2022.
Självfallet är det inte svaret på alla arbetsmarknadspolitiska bekymmer. Men det är en idé som tål att prövas vid sidan av alla andra arbetsmarknadsåtgärder.