Insändare Jag finner det djupt motbjudande och historielöst att en ledarskribent den 20 juli i NSD tycker att vi inte ska fira 50-årsjubileet av att Apollo 11 landar på månen.

För mig den kanske största bedriften i det förra årtusendet. Att människan sätter ner sin fot på en annan himlakropp. Ett äventyr som lade grunden för dagens datorer och mycket annan teknik som vi använder i vardagen.

Jag tror att det är viktigt att vi ärar bra saker som gjorts tidigare, ofta med stora risker och förluster.

Vad annat ska vi sluta hylla i vår historia? Slutet av andra världskriget?

Jag förstår uppriktigt inte varför någon vill förvägra den första mannen på månen en 50-årshyllning.

Jag förstår ännu mindre att NSD låter någon skriva sådant på er ledarsida.

Svar direkt:

Hej Mats!

Det är kul att en artikel kan väcka så starka känslor som dina – hade opinionsjournalistiken inte gjort det ibland, så hade den förfelat sitt syfte.

Jag förstår vad det är du menar – men om du skulle läsa min artikel igen och göra det lite närmare, så är jag inte säker på att vi står så långt ifrån varandra som du verkar tro. Vi är överens om att månlandningen är en bedrift – men det betyder inte att man inte kan ifrågasätta vår tids narrativ kring den. Historiebruk – och det gäller även vetenskapshistoria – är komplicerade saker, minst lika komplexa som rymdfarkoster, och går inte att reducera enbart till vem som ska ”äras” eller ”hyllas” efter att händelsen har ägt rum.

Till sist så måste jag också säga det här: ’Djupt motbjudande’ är ett mycket starkt uttryck i förhållande till en annans åsikter, och detsamma gäller ditt förslag om att tidningsredaktioner bör censurera vissa åsikter och hindra dem från att tryckas. Jag förstår att rymden och månfärderna är någonting du känner mycket starkt för – men man måste faktiskt kunna tåla att läsa även sådana saker, och ibland är det bäst att lägga band på sig, och fundera lite på hur man egentligen uttrycker sig.

Med vänliga hälsningar