LEDARE För 26 år sedan skrev statsvetaren och nationalekonomen Francis Fukuyama en uppmärksammad bok – ”The End of History and the Last Man” (i svensk översättning: Historiens slut och den sista människan).

Hans tes var att efter Sovjetunionens fall och det kalla krigets slut så fanns inte längre några alternativa samhällsmodeller som utmanar den liberala demokratin och marknadsekonomin.

Alla världens länder skulle med tiden ansluta sig till västvärldens frihetliga värderingar och demokratiska samarbetsmodeller.

Men historien tog inte slut när Berlinmuren och Warszawapakten rasade samman i slutet på 1980-talet. 2018 känns det tvärtom som att världsordningen skakas i sina grundvalar.

I Vita Huset sitter en president som agerar stick i stäv med de värden som präglat USA under lång tid.

Oavsett om det har suttit demokrater eller republikaner i ledningen har USA gått i spetsen för att bygga internationella institutioner och samarbetsarrangemang. Men nu har landet en president som trotsar världshandelsorganisationen WTO, river upp globala klimatavtal och talar illa om frihandel. ”America first” är parollen.

I EU finns regeringschefer som beskriver ”den illiberala demokratin” som ett ideal.

I Ungern och Polen riktas angrepp mot självständiga domstolar, fria medier och civilsamhällesorganisationer – institutioner som är viktiga demokratiska vakthundar.

I ett tal 2016 tyckte Ungerns premiärminister Viktor Orbán att Rysslands starke man Vladimir Putin och Turkiets Tayyip Erdoğan är ledare som skapat ”effektiva styren”.

Till detta ska läggas att Brasilien har valt högerextremisten Bolsonaro till ny president. I spetsen för världens femte största land står nu en person som har uttalat sig positivt om att använda tortyr mot politiska motståndare och sagt sig vara en beundrare av landets gamla militärdiktatur.

Samtidigt får kommunist-Kina en allt större roll i vår värld.

Enligt rapporten ”The Long View: Howwill the global economic order change by 2050?” (framtagen av PwC) kommer Kinas andel av världsekonomin att öka från 18 procent 2016 till 20 procent år 2050.

Under samma period minskar USA:s andel av världsekonomin från 16 till 12 procent. EU:s 27 medlemsländer tappar från 12 till 9 procent.

Med denna växande ekonomiska styrka växer även Kinas politiska makt.

I den sevärda dokumentären ”Världen enligt Xi” (som finns på SVT Play till 6 december) skildras hur Kina är på väg att utvecklas till inte bara en ekonomisk utan också militär och politisk bjässe.

Landet investerar stort i Sri Lanka, Grekland, Portugal och ”den nya sidenvägen” som ska knyta Kina och världen samman.

2017 etablerade Kina sin första militärbas utomlands – 10 000 soldater i Djibouti i Afrika (dubbelt så många som USA har där).

Denna supermakt har en helt annan syn på demokrati än västvärlden. Press- och yttrandefriheten är satt på undantag.

I somras rapporterade Expressen om hur Kina jobbar aktivt för att straffa journalister som försöker granska regimen.

• Franska Ursula Gauthier blev utvisad när hon vägrade be om ursäkt för att ha rapporterat kritiskt om Kinas behandling av den etniska minoriteten uigurer.

• Amerikansk-kinesiska Melissa Chan, tidigare korrespondent för al-Jazeera, blev utkastad efter att ha skrivit om fängelserna i Kina.

• Reuters-journalisten Paul Mooney från USA, tvingades lämna landet efter att ha skrivit om brott mot mänskliga rättigheter i Kina, särskilt om Tibet.

• Tre New York Times-journalister har tvingats lämna Kina efter att ha rapporterat om förre premiärministern WenJiabaos familjs förmögenhet.

Nyligen berättade dessutom Dagens Nyheter om hur Kina gett flera svenska medier öppna ”anmärkningar”.

Enligt tidningen har totalt nio medier antingen förekommit i pressmeddelanden på ambassadens hemsida eller fått skrivningar skickade till sig under de senaste fyra månaderna.

Det gäller Svenska Dagbladet, Expressen, Dagens Samhälle, Norrköpings Tidningar, TT, DN, SVT och Upsala Nya Tidning och 8 sidor.

På Svenska Dagbladet har publishern Fredric Karén märkt hur Kina det senaste året skruvat upp tonläget mot svenska medier.

”Kinesiska ambassadens agerande mot svenska medier, som sammanfaller med att Kina fått en ny ambassadör, är anmärkningsvärt och allvarligt. Det finns uppenbarligen ingen som helst respekt för den svenska press- och yttrandefriheten. Ingen annan ambassad agerar på det sätt Kina gör nu”, säger han till webbtidningen Medievärlden.

Det säger något om de värderingar som präglar Kina och hur denna supermakt nu även försöker påverka normal journalistisk bevakning i väst.

Därför finns verkligen skäl att undra vart världen är på väg.

På alla håll och kanter utmanas den frihetliga och demokratiska samhällsmodellen av auktoritära tankegångar och ideologier.

Historien tog inte slut 1989.