År 1921 föds Kerstin; hon är smittad med syfilis och föds utom äktenskapet, ett ”oäkta” barn. Två omständigheter som under denna tid hade en ganska avgörande betydelse för hur barnets fortsatta liv skulle se ut. Kerstin är barn till Karin, en av de kvinnor som Eva F Dahlgren skrev om i boken ”Fallna kvinnor” (2013) . ”Vad hände med barnen? – Hur de minsta blev en handelsvara” är den avslutande delen i den trilogi som hon påbörjade med boken ”Min farfar var rasbiolog”.

För Eva F. Dahlgren ledde insikten att hennes farfar, botanikprofessorn, sysslade med annat än bara växtförädling till att hon begav sig ned i arkiven på jakt efter inte bara den egna familjens historia utan även det moderna Sveriges grund. Att läsa hennes böcker är att bege sig ned i modernitetens källare till det som trots att mycket ändå finns bevarat gärna glöms eller göms. Som en röd tråd genom trilogin löper drömmen om den starka samhällskroppen och föreställningen om hoten mot den. Hot som ansågs komma från enskilda, oftast fattiga, kroppar, och till och med kroppstyper.

Något som bland annat leder till att Sverige 1934 får sin första lag om sterilisering, för att minska risken för att samhället ska tas över av ”bottensatsen”.

Kerstin – som är ett av många barn vi möter i denna bok – föddes innan denna lagstiftning, men hon kommer själv att steriliseras. Innan det föder hon två barn som hon inte får ta hand om.

Att som Kerstin födas av en kvinna som inte var gift, fattig och som suttit på Landskronaanstalten, innebar att hon sågs som ett hot redan från början. Omhändertagandet av barnen är också tveeggat, å ena sidan finns önskan om att stävja hotet och å andra sidan var det välgörenhet, en vilja att rädda det enskilda fattiga barnet.

”Vad hände med barnen?” är på många sätt en berättelse om ekonomi. Barnen i boken är hoptvinnad med den. Inte bara för att deras öden oftast är en konsekvens av fattigdom och tydligt kopplat till industrialisering och ett snabbt växande Stockholm. Utan även för att barnen också har ett ekonomiskt värde i form av arbetskraft samtidigt som de utgör en kostnad, fosterfamiljerna får betalt för dem. Vad barnet kostar för kommunen har att göra med deras värde som arbetskraft.

Varför det är viktigt att känna till denna historia nu visar bland annat Dahlgrens intervju med Sofia Lundberg, docent i nationalekonomi vid Umeå universitet, som forskat om offentlig upphandling. Genom Lundberg synliggörs kopplingen mellan barnauktionerna, när föräldralösa eller så kallade oäkta barn såldes till lägstbjudande, och det som idag kallas offentliga upphandlingar. Barnauktionerna är de offentliga upphandlingarnas tidiga form och har samma förfarande som det som ibland idag finns kring boenden för ensamkommande ungdomar och äldrevård, att barn eller gamla ska tas om hand av den som gör det för den lägsta kostnaden för kommunen.

”Vad hände med barnen?” är en oerhört viktig bok, rik på fakta och ömhet för de enskilda barnens liv. Eva F Dahlgrens styrka ligger i öppenheten, läsaren får följa alla tankegångar. Ibland känns språket i boken lite tunt, men det är lätt att ha överseende med det, för innehållet i den framträder ändå med en väldig kraft. Det som växer fram under läsningen är en både nationell och lokal historia, en viktig grund för att vi ska kunna närma oss den tid vi nu befinner oss i. Men vad som hände med barnen på andra platser än i Stockholm är det upp till någon annan att undersöka.