När Liberalernas partiråd tog ställning till Januariavtalet (uppgörelsen mellan S, C, L och MP) var det inget snack om saken. Röstsiffrorna 62-30 var hur tydliga som helst. En klar majoritet gav grönt ljus för överenskommelsen.
Även i partistyrelsen fanns en klar röstövervikt. 17 ledamöter sa ja till överenskommelsen, bara åtta sa nej.
Det starkaste motståndet fanns i riksdagsgruppen. Men även där röstade en majoritet för avtalet. Siffrorna var 13-7.
Sedan dess har samarbetet kring de 73 punkterna kommit igång.
Vårändringsbudgeten och statsbudgeten för 2020 har förhandlats fram utan större mankemang.
Liberalerna har fått igenom en del av sina hjärtefrågor och i mitten av augusti tog fem liberala tjänstemän plats i regeringskansliet för att delta i beredningen av utredningsdirektiv, propositioner och allting annat som ska manglas fram.
Samtidigt spekuleras emellertid om att nya partiledaren Nyamko Sabuni är på väg att styra bort från samarbetet med regeringen och Centerpartiet.
Två tunga tillskyndare av Januariavtalet – Christer Nylander och Maria Arnholm, som var gruppledare i riksdagen respektive partisekreterare – har fått lämna sina uppdrag.
Istället har Sabuni röjt plats för dem som var öppet kritiska mot överenskommelsen. Dit hör nya gruppledaren Johan Pehrson, ekonomisk-politiska talespersonen Mats Persson, partisekreteraren Juno Blom och stabschefen Christer Hallerby.
Från partiledningen är beskedet fortfarande att Januariavtalet ligger fast.
"Det finns ingen tanke på något annat än att vi ska fullfölja januariavtalet, men efter det är bladet oskrivet", säger gruppledaren Johan Pehrson till Expressen 3 oktober.
Flera starka röster för Januariavtalet – bland andra Anna Starbrink, Lotta Edholm, Helene Odenjung och Christer Nylander – ingår dessutom alltjämt i partistyrelsen. Dock inte på några framträdande positioner.
Därför är det svårt att förutspå hur saker och ting kommer att utveckla sig framöver.
För egen del tror jag inte att Sabuni & Co kommer att riva upp himmel och jord under det närmaste året. 62-30 i partirådet visar ju att det finns ett mycket starkt stöd för Januariavtalet bland de partiaktiva runtom i landet – och det lär inte Sabuni kunna rubba på bara några månader.
En partiledare kan inte köra över partimedlemmarna hur som helst.
Min prognos är därför att Januariavtalet kommer att leda till en budget även för 2021 och en del sakpolitiska resultat, även om det säkert kommer att gnissla och knaka i det liberalsocialdemokratiska samarbetsmaskineriet.
Men frågan är vad som sker om Liberalerna har fortsatt dåliga opinionssiffror även i slutet av 2020 och början av 2021, när riksdagsvalet 2022 rycker allt närmare.
Då är det inte uteslutet att Liberalerna kommer att söka sig en väg ut ur samarbete för att kunna satsa på stenhård egenprofilering och försöka vinna väljare för att klara fyraprocentsspärren i valet 2022.
En sådan linje kommer dock inte heller att vara självklar. Även den strategin rymmer också risker. Slutresultatet är inte givet.
Den kan möjligtvis locka en del väljare från Moderaterna. Å andra sidan kan partiet förlora samtidigt många socialliberala röster till Centerpartiet och Annie Lööf, som hellre ser mittensamarbete med S än en högervridning av politiken och ett närmande till SD.
Det finns helt klart en del för Liberalerna att grunna på när de samlas till landsmöte i Västerås 15-17 november.
Nyamko Sabuni och övriga i den nya partiledningen har ingen lätt resa framför sig, oavsett hur de gör.