På engelska kallas det "spoon feeding". Spindoktorerna läcker till en journalist i förväg för att sätta "rätt" bild och därigenom indirekt också påverka andra medier.
DN:s politiske kommentator Henrik Brors hade uppenbarligen fått läsa Fredrik Reinfeldts tal på partistämman redan dagen före och kunde berätta om innehållet i förväg.

Metodiken var synnerligen effektiv. Henrik Brors "analys" ligger nämligen helt i linje med den moderata kommunikationsstrategin. Rubriken berättar att "Reinfeldt bygger vidare på sin breda S-politik". Han har modigt förflyttat Moderaterna till den politiska mitten och distanserat sig från partiets marknadsliberaler. Han vill erbjuda ett långvarigt statsbärande regeringsansvar à la Tage Erlander.
I sitt tal deklarerar Reinfeldt att han "inte tror på revolutionen som arbetsmetod". Det känns betryggande. Moderaterna var ju trots allt motståndare till allmän och lika rösträtt. 100 år senare ber Reinfeldt om ursäkt för den fadäsen. Det gäller att pragmatiskt ompröva politiken. Nya Moderaterna.

Moderaterna har onekligen varit skickliga på att sätta den bilden. Som en nutida D’Artagnan har Reinfeldt och hans tre musketörer Borg (med hästsvans), Littorin (nu med bockskägg) och Schlingmann (som alltid välrakad) varit skickliga på att sätta dagordningen.
Budskapet har varit att de gamla Moderaterna var dogmatiska och oansvariga. De föreslog orealistiska skattesänkningar och var förblindande av marknadsekonomiska formler. De nya Moderaterna är motsatsen. Pragmatiska. Sansade. Förnuftiga. Förankrade i politikens mittfåra.

Det finns bara ett viktigt men. Regeringens politik är mycket mer radikal än den moderata retoriken låter antyda. Frågan är om någon annan regering har haft en mer omfattande förändringsagenda. Särskilt gäller detta skattepolitiken som var kärnan i Fredrik Reinfeldts "omorientering". Eller kanske snarare "ompaketering".

Om man går tillbaka till år 2002 föreslog Moderaterna för den kommande mandatperioden skattesänkningar på 130 miljarder kronor. Fredrik Reinfeldt har hittills under tre år sänkt skatten med 85 miljarder. Och nu talar Moderaterna om ytterligare sänkning av inkomstskatten med 10-15 miljarder. Samtidigt vill Centern sänka arbetsgivaravgifterna. Kristdemokraterna driver kravet att pensionärernas ska kompensera (förmodligen genom skattesänkningar). Notan lär med andra ord hamna på över 100 miljarder kronor om inte mer.

Men Moderaterna har delat upp sänkningarna i flera steg. Inför valet 2006 var det ju bara tal om ett första steg. På sätt och vis hade Bo Lundgren ärliga blå ögon. Dessutom föreslog han stora skattesänkningar i goda ekonomiska tider. Att Fredrik Reinfeldt driver ytterligare skattesänkningar i en djup recession vittnar inte om pragmatism utan traditionell moderat dogmatism.