LEDARE De rika är annorlunda än vi” lär den amerikanske författaren F Scott Fitzgerald ha sagt och då fått svaret av Ernest Hemingway:

”Ja, de har mer pengar.”

Som de flesta bra citat är replikskiftet inte helt autentiskt, men sant är att de rikas pengahög är större.

Den viktigaste skillnaden mellan dem och oss är dock den makt över samhället som stora ekonomiska tillgångar skänker.

Pengar generar inflytande, i miljardärernas USA, i oligarkernas Ryssland och också i Sverige, även om vi försöker begränsa det.

Det stora samtalsämnet bland ekonomer dessa dagar är Thomas Pikettys bok ”Capital in the 21:th century” (Kapitalismen i tjugonde århundradet), som kommit ut på engelska nyligen.

(Samtidigt ett bisarrt exempel på hur anglifierad världen är - när boken kom ut på franska, redan hösten 2013, uppmärksammades den nästan inte alls).

Förklaringen till de många lovorden för Thomas Pikettys verk är att han lyckats ta fram fakta över inkomster och förmögenheter en lång rad år tillbaka i ett stort antal länder och utifrån detta formulerat en teori.

Piketty visar att den långsiktiga trenden är att rika bli rikare och samlar alltmer kapital och makt över åren. Den utjämning som skett under andra hälften av 1900-talet var bara en tillfällig blip och är nu på väg att förbytas i sin motsats.

Att vi fått den här utvecklingen, hävdar Piketty, beror på att kapitalavkastningen normalt är högre än tillväxten. De rikas kapital växer därmed snabbare än löneinkomsterna.

Förmögenheterna går sedan i arv och det förstärker ytterligare orättvisorna.

Piketty tror att kapitalavkastningen kommer att ligga över tillväxten även framgent och är därför pessimist om framtiden. Han tror att vi får se vidgade klyftor. Såvida vi inte gör något åt det.

Själv föreslår Piketty en internationell kapitalskatt som skulle kunna korrigera trenden mot allt större klyftor och allt större obalans i makt.

USA är ett tydligt exempel hur makten över samhället i allt högre utsträckning går över till de superrika.

De ger miljardgåvor till partier och politiker och förväntar sig politik som tack, när de inte själva går in i valkampen och driver sina åsikter, som också skett i ett antal fall.

I Sverige har vi inte så raka rör. Men utvecklingen de senaste decennierna har ändå gått åt samma felaktiga håll.

Vi har avskaffat skatter som drabbar de rika (förmögenhetsskatten, arvsskatten, fastighetsskatten). Allt gjort i vällovlig avsikt att stimulera investeringar och företagande.

Men därmed blir också de rika allt rikare.

Mellan 2006 och 2012 ökade t ex inkomsten för tiondelen med högst inkomster 21 procent medan låginkomsttagarna fick mindre än hälften.

Socialdemokraterna trycker i buskarna i de här frågorna för att inte riskera en hägrande valseger.

Men någon gång måste vi våga tala om ökade inkomst- och förmögenhetsklyftor i Sverige.

Och göra någonting åt dem.