µ Svar till Alexander Gabelic, NSD Debatt den 12 juni.

Aleksander Gabelic tar upp behovet av FN och låter allmänt lyrisk över denna världsorganisation. Jag är desto mindre begeistrad över FN som under lång tid nu uppvisat att organisationen inte förtjänar den respekt, ja närmast religiösa status, den har i Sverige.
Ett FN som sätter Kina, Kuba, Ryssland och Saudiarabien i rådet för mänskliga rättigheter har kanske inte omdöme nog att vara världens samvete eller en fredsorganisation. Majoriteten i detta råd menade vidare att Kina gör ett bra jobb beträffande mänskliga rättigheter. I år anordnade dessutom detta FN-gäng Durban-konferensen i Genève om mänskliga rättigheter. Libyen var ordförande, och Kuba, Pakistan och Iran satt som vice ordförande.
Låter detta som en samling att förlita sig på?

Men att det ser ut som det gör är egentligen inte så konstigt, "man blir vad man äter". I detta fallet blir man som de medlemmar man har. Och FN består av över 50 procent icke-demokratiska stater vars enda syfte är att hålla varandras tyranni om ryggen.
FN har dessutom varit i den ena mutskandalen efter den andra. Vi har naturligtvis exemplet med olja-för-mat programmet i Irak där FN:s egna interna revisionsrapporter visat på omfattande fusk i form av sockrade fakturor, brist på verifiering och rutiner för upphandling. Flera miljarder dollar svindlades bort i en av världens största mutskandaler. Men det är inte bara i Irak som FN visat att det inte går att lita på.
Miljoner dollar har fuskats bort i Angola, Somalia och Kambodja. I Kenya, organiserade UNICEF ett projekt värt miljontals dollar som också försnillades.

Under svälten i Etiopien under 1980-talet, spenderade FN 75 miljoner dollar på att bygga och uppgradera lägenhetskomplex för sina handläggare och personal medan livsmedel ruttnade i hamnen på grund av brist på transporter. I Östtimor användes 50 miljoner dollar, som förvaltas av FN, för att bygga hotell och gallerior i stället för att bygga skolor och vårdcentraler.
Sydney Morning Herald rapporterade hur miljarder kronor som var ämnade för hjälp till tsunamikatastrofens offer försvunnit. Utredaren Frank Montil berättade att "olja-för-mat" skandalen inte lärt FN någonting.
Denna lista kan göras lång och vad den tydligt visar är att FN dessvärre inte är en organisation man bör ha speciellt högt förtroende för. Politiskt sett är FN givetvis en katastrof vilket inte är konstigt med tanke på att organisationen domineras av diktaturer.
Men även i något till synes nobelt som biståndsverksamhet visar FN gång på
gång att den har spelat ut sin roll. De pengar som Sverige slösar på FN används bäst på hemmaplan; till polis, vård och skola.

Att svenska FN-förbundet ändå är så lyriska över FN är anmärkningsvärt. Det går kanske hand i hand med deras egen tvivelaktiga syn på demokrati. Vi kommer väl alla ihåg svenska FN-förbundets rapport från förra året där de propagerade för att förbjuda Sverigedemokraterna att existera. Lika barn leka bäst eller?