Alliansen talar högt och fint om integriteten och privatlivet. Tydligen har alliansen utvidgat definitionen av både integritet och liberalism att handla om något helt annat än det gjorde bara för ett par år sedan. Med ena handen försäkrar man folk om att man visst bryr sig om både integritet och om vad folket tycker, och i andra handen viner partipiskan för att trycka igenom lagar som är i direkt kontrast med vad man säger.
Känt är att de förändringsförslagen som i det nya lagförslaget syftade på att "stärka integriteten" är både svaga och saknar verklighetsförankring. Det som dock inte är känt är vilka yttre hot mot den svenska staten man fantiserat fram, och om dessa fantasier i sig är grund nog för att försaka det vi egentligen vill skydda - det fria samhället.
Det är sagt att den som ger upp en liten bit frihet för en liten bit säkerhet kommer förlora båda, samt även att en demokrati kan endast förstöras inifrån.

Oppositionens riksdagsledamöter röstade emot FRA-lagen. Samtidigt går diskussionerna inom oppositionen allt mer mot att införa en egen variant av FRA. Det handlar alltså inte om att upphäva lagförslaget utan att få införa sin egen variant av massövervakningslagen. FRA-frågan har blivit en blockpolitiskt triumffråga.
Vi vet alla att Socialdemokraterna var de som tog fram lagen i sitt första utförande under förra mandatperioden. Det är även väldigt osäkert vart Vänsterpartiet och Miljöpartiet egentligen står i frågan. Ytterst handlar det om att man antagligen kommer att ge sitt tysta medgivande för att inte försaka en eventuell regeringsställning.

Frågan är, var finns valmöjligheten? Som det är nu står det mellan alliansens version av massövervakning eller oppositionens version av massövervakning. Det blir lite som att välja mellan pest eller kolera.
Piratpartiet är det enda partiet som lovar helt och säkert att göra det enda rätta i fråga, riva upp lagen och ersätta den med ingenting.