De hårdare reglerna i sjukförsäkringen slår redan blint. Landets lokaltidningar börjar fyllas med reportage om människor som drabbas.

23 november skrev Östra Småland om 54-åriga Anette Johansson i Oskarshamn. Hon har varit sjukskriven i fem år på grund av värk i rygg och nacke. Under hösten fick hon sjukersättningen indragen helt. I stället är hon hänvisad till en osäker arbetsmarknad.
"Som det är nu finns det ju inga arbetsgivare som anställer mig, när de vet att jag kanske måste stanna hemma redan andra dagen på grund av min värk", säger hon.

24 november berättade Metro om cancersjuka Carin Eller som kommit tillbaka på deltid i jobbet som gymnasielärare i Stockholm.
I somras kom dråpslaget: Försäkringskassan drog in hennes deltidssjukpenning. Nu ska hon tvingas jobba heltid - tvärt emot hennes läkares bedömning.
"Carins situation är förfärlig och inte unik", säger Aina Johansson, kurator på SÖS och Karolinska, till Metro.

25 maj hade Aftonbladet en artikel om Gävlebon Maarit Kaarhapää, 52 år, som väntar på höftoperation. Trots det drog Försäkringskassan in sjukersättningen - och kräver att hon ska börja jobba.
"Det är fruktansvärt, det känns som om de hånar mig", säger hon till Aftonbladet.

Exemplifieringen går att göra ännu längre. Den här typen av fall kommer dessutom att bli ännu vanligare efter årsskiftet.
1 januari 2010 drabbas
54 000 långtidssjuka av den nya stupstocksregeln i sjukförsäkringen. I stället hänvisas de till "introduktionsprogram" hos arbetsförmedlingen.
Det beror inte på att dessa människor helt plötsligt blivit friskare, utan för att de nått maxgränsen för antalet ersättningsdagar från sjukförsäkringen.

Det säger sig självt att den här gruppen kommer att få svårt att få jobb.
För det första är dagens arbetsmarknad - med kraftigt stigande arbetslöshet - tuff även för den som är ung, pigg och fullt frisk.
För det andra blir det självfallet särskilt svårt för den som har en lång sjukdomshistoria med diverse fysiska och psykiska krämpor. De brukar inte anställas först av arbetsgivarna.

Många av dessa har inte heller a-kassan som skyddsnät. Den som har varit borta från arbetsmarknaden länge har ju inte heller kvalificerat sig för arbetslöshetsersättning.
"De är inte försäkringslösa. De har ju aktivitetsersättningen", hävdade Eva Uddén Sonnergård (M), statssekreterare i Socialdepartementet, i en riksdagsutfrågning i början av november.
Men denna aktivitetsersättning är i praktiken bara ett statligt socialbidrag. Det handlar om 293 kronor om dagen eller 3 950 kronor efter skatt per månad! Med den summan blir det svårt att klara mat och hyra för den som är ensamstående och har barn.

Socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson (M) är heller inte främmande för att de som fasas ut från sjukförsäkringen blir socialbidragstagarare.
"I samhället har vi det skyddsnät som kallas försörjningsstöd, det som förr kallades socialbidrag", sa hon frankt i radioprogrammet "Plånboken" 18 november.

Snacka om bidragspolitik! Om man verkligen vill hjälpa den här gruppen tillbaka till arbetsmarknaden borde man i stället satsa massivt på rehabilitering och anpassade arbetsuppgifter via lönebidragsanställningar, Samhall eller sociala kooperativ.
Det är naivt och verklighetsfrämmande att tro att ett introduktionsprogram hos arbetsförmedlingen under några månader nu ska göra dessa människor friska och anställningsbara.

På bloggen www.utredarna.nu påpekar TCO-utredaren Kjell Rautio helt riktigt även att man "inte ska skjuta på pianisten".
"Det är inte de försäkringskasseanställda som beslutat om de nya och svårtolkade reglerna. Det yttersta ansvaret för det som i dag sker i sjukförsäkringen ligger på regeringen", framhåller Rautio.

Arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin (M) har redan skyllt problemen i arbetslöshetsförsäkringen på a-kassornas personal, trots att det politiska ansvaret för de nya reglerna är klockrent. Man kan kallt räkna med att Cristina Husmark Pehrsson kommer att köra med samma tricks vad gäller sjukförsäkringen och Försäkringskassan.
Moderaterna vill inte gärna tala om sitt ansvar för att cancersjuka och utslitna människor mister sjukersättningen och tvingas gå till socialen.
Men vi får hoppas att båda landets massmedier och väljare genomskådar dessa försök att fly från det politiska ansvaret. Vi behöver en generaldebatt om socialförsäkringarna inför valet 2010.