Ledarkrönika I kön till garderoben på Socialdemokraternas kongressfest talade två kongressombud med varandra.

"Hörde du att Juholt fick över 50 applåder?"

"Ja, det är otroligt. Det blir ju nästan en applåd i minuten!"

I sitt första tal som partiledare värnade Juholt om en klassisk socialdemokrati, där tillväxt och trygghet går hand i hand. I en tid när socialdemokratin är nere för räkning och söker sin själ är det precis vad många kongressombud längtar efter.

Men det är något som stör mig, som skaver och inte lämnar någon ro. Håkan Juholts paraplyliknelse.

"Jag vill att Sverige ska vara ett land där den som för tillfället står i värmande solsken ska se det som en fullkomlig självklarhet att hålla ett paraply över den syster eller bror som hamnat i hällande ösregn", sa han.

Syftet är gott. Juholt talar om en "social demokrati som formar ett innanförskapets samhälle, där alla ska kunna vara med".

Ändå blir det så fel. Ett paraply blir aldrig nog stort för alla att rymmas. Ett paraply förutsätter att det regnar.

Jag vill inte att politiken ska hålla upp ett paraply över mig när jag har det svårt. Jag vill att politiken ska ge mig styrka nog att gå ut i solskenet igen.

Tycker ni att jag märker ord? Att jag petar i petitesser? Kanske. Men "djävulen sitter i detaljerna", för att använda Mona Sahlins bildspråk.


Det är skillnad på en socialdemokrati som håller upp paraplyer och en som släpper in solskenet. När politiker ser det som sin främsta uppgift att skydda människor mot regnet - istället för att låta solen skina i alla människors liv - formas politiken utifrån fel utgångspunkter.

Människor ses som svaga istället för starka. Politiken blir en storebror istället för en livskamrat.

Det attraherar inte sådana som jag. Vi som ser solidariteten som en självklar förutsättning för den omistliga friheten. Vi som vill ha högt i tak och lätt att andas. Det blir nämligen trångt och syrefattigt under ett paraply.



Bilder är en viktig del av den politiska retoriken. Socialdemokratin är i akut behov av en hoppfull bild av samhället och framtiden. Som nyvald ledare för en socialdemokrati i kris har Håkan Juholt stort utrymme att teckna en ny bild av partiet.

Min socialdemokrati är den som låter varje människa utvecklas i sin egen riktning.

Jag önskar att Håkan Juholt slog ihop paraplyet och ville ge alla människor en plats i solen.Åsa Petersen