Åttonde mars! Många tycker att det är en av årets bästa dagar. Andra tycker att det är den sämsta.

Själv har jag länge gjort den här dagen till en fest. Politisk övertygelse och kamp paras med intressanta samtal och fest.

Röster hörs om att kampen för jämställdhet är över nu. Att kvinnor i Sverige har det bra och att resten bara är gnäll. Till dem vill jag säga - det finns oändligt mycket kvar. Visserligen har svenska kvinnor det mycket bättre än afghanska, men det gör ju inte svensk jämställdhet mindre viktig. Och åttonde mars har en internationell profil för att jämställdhetskampen har en global hävstångseffekt.

Jämställdhet handlar i grunden om makten över sitt eget liv. Den makten kommer i väldigt stor utsträckning ur arbete och inkomst därifrån. I ett kunskapssamhälle som det svenska känns därför kedjan given att utbilda sig, skaffa sig ett arbete och få en lön som baseras på den kunskap och kompetens man har . Men hur ser den kedjan ut i verkligheten, för kvinnor?

Bland de som har alldeles för låg utbildning, alltså inte ens gymnasieutbildning, är män överrepresenterade (12 procent mot 8). Bland de som har minst tre år högskoleutbildning är kvinnor rejält överrepresenterade (27 procent mot 18). Av de som tar examen från högre utbildning är två av tre kvinnor. Man kan bara konstatera att kvinnor gör helt rätt. De utbildar sig!

Svenska kvinnor har idag en av världens högsta förvärvsfrekvenser och vi har minst skillnader i sysselsättningsgrad mellan män och kvinnor. Och kombinerar vi de två måtten - att både ha hög förvärvsfrekvens bland kvinnor och liten skillnad till män, så finns det inget land som kan jämföra sig med oss. Svenska kvinnor gör helt rätt - de jobbar!

Men studerar man kopplingen mellan utbildning, jobb och lön så är det en dyster läsning. Studerar man landstingens löner har kvinnor 73 procent av mäns löner (ej standardvägd).

Så har det varit i snart 20 år och det finns inga tecken på att det lönegapet minskar.

Tar man hänsyn till ålder, utbildning, arbetstid och att man finns inom olika sektorer och tillhör olika yrkesgrupper finns det ändå en oförklarad löneskillnad mellan män och kvinnor på cirka 7 procent på arbetsmarknaden i stort. Och den har inte minskat alls sedan minst 1996.

I vilka andra sammanhang tycker vi att kompetens är strunt samma - att kön är mycket viktigare? Bolagsstyrelser? Chefsrekrytering? Betyg i skolan?

Stanna gärna till klockan 15:51 idag. Efter det klockslaget jobbar kvinnor gratis, varje dag! Hur orimligt är inte det?