GÄSTKRÖNIKA Det är med viss förvåning jag läste om en kvinnlig präst som anmält sin chef och kollega för diskriminering. Det är tragiskt att det fortfarande förekommer en anmälan trots att beslut om kvinnans rätt att vara präst togs för drygt femtio år sedan av Svenska kyrkan.

Jag var för ett tag sedan på ett seminarium om att vara kvinna och kyrkoherde och där väcktes många tankar.

Sverige anses vara ett av världens mest jämställda länder. Trots detta så är det fortfarande många kvinnor som upplever att de inte får samma möjligheter som sina manliga kollegor.

Kvinnor är generellt sett underrepresenterade i de högre positionerna.

Jämställdhet handlar inte bara om att det är jämnt fördelat antal kvinnor och män i olika positioner. Minst lika viktigt är de förutsättningar och villkor som ges i det vardagliga arbetet. Hur medarbetare och arbetsgivare värderar, bedömer och bemöter kvinnor och män i motsvarande positioner.

Vi måste värdera kvinnor och män och deras arbetsinsatser utifrån deras kompetens, erfarenhet och skicklighet. Inte utifrån kön.

Denna aspekt av jämställdheten är betydligt mer komplex eftersom den påverkas av våra underliggande värderingar. Det är här de stora utmaningarna i jämställdhetsarbetet finns.

En kvinna riskerar att bemötas annorlunda som kyrkoherde och får andra förväntningar på sig. Det finns både dolda och uttalade tankemönster kvar som måste lyftas fram i ljuset. Det kan handla om allt från så enkla saker som att den kvinnliga kyrkoherden förväntas stanna och diska efter julfesten till arbetsrättsliga frågor där man förutsätter att en kvinna med familj och hus inte klarar av arbetet som kyrkoherde.

Det klassiska exemplet är att en man som uttrycker sin mening är rak och en kvinna är bitch.

Vi måste sätta fokus på den strukturella genderproblematiken som fortfarande försvårar för kvinnor i chefspositioner. Detta kan sättas i samband med hela samhället och handlar inte bara om chefer i Svenska kyrkan. Bemöter vi kvinnliga chefer på ett sätt och de manliga på ett annat. Mannen är norm för ledarskapet och kvinnor riskerar att uppfattas som avvikande även om de utövar ledarskapet på samma sätt som en man.

Män är fortfarande ledarnormen och ofta måste kvinnor anpassa sig till de manliga normerna i arbetslivet. Kvinnor saknar ofta förebilder i ledande positioner.

Dessa frågor måste lyftas fram på dagordningen på fler arbetsplatser och i kyrkoråd när det gäller Svenska kyrkan.