LEDARE Gång på gång återkommer det ett påstående på tidningarnas insändarsidor och i kommentatorsfälten på webben.

Det handlar om Görans Perssons påstådda ”stöld” av pensionspengar någon gång på 1990-talet.

Tvärsäkra och högljudda insändarskribenter slår fast att den lömske Persson plockade 258 miljarder kronor från pensionärerna. Lika bestämt menar de att pengarna borde betalas tillbaka - omedelbart!

Artikelbild

| EN REN MYT. Bland insändarskribenter och i kommentatorsfälten på webben sprids nu bilden av att Göran Persson (statsminister 1996–2006) ”stal” 258 miljarder kronor från landets pensionärer.

Påståendet om stölden har nu upprepats så många gånger att det nästan etablerats som en sanning.

Problemet är bara att det inte stämmer.

En som granskat historien bakom denna moderna vandringssägen är journalisten Lars Ströman, Nerikes Allehanda.

För ordningens bör påpekas att Ströman är liberal ledarskribent och således inte kan anklagas för att gå i Perssons eller det stora partiets ledband.

I en ledare i Nerikes Allehanda berättar han helt enkelt bara den sanna historien om dessa 258 miljarder kronor.

Så här gick det till:

Bakom det nya pensionssystemet som beslutades på 1990-talet stod fem partier: Socialdemokraterna, Folkpartiet, Centerpartiet, Moderaterna och Kristdemokraterna.

Faktum är dessutom att beslutet om det nya pensionssystemet fattades i riksdagen i juni 1994, då Sveriges statsminister hette Carl Bildt (M).

Göran Persson var inte ens partiledare för S då.

En del av det nya systemet var att garantipensionen, efterlevandepensionen och förtidspensionen skulle lyftas bort från det gamla ATP-systemet.

De pengar som betalats in i ATP-systemet för att klara kostnaderna förgarantipension, efterlevnadspension och förtidspensionärer flyttades helt sonika från ATP-systemet till statskassan.

Enligt pensionsgenomförandegruppen handlade det om ungefär 320 miljarder kronor.

Men gruppen enades till sist om beloppet 258 miljarder kronor, som fördes över under åren 1999-2001.

”Mycket riktigt skedde detta under Göran Persson regeringstid. Men fem av riksdagens sex partier var överens. Att anklaga Göran Persson för detta blir absurt. Och någon stöld handlade det naturligtvis inte om. Det var ett legitimt politiskt beslut”, konstaterar Lars Ströman.

Dessa 258 miljarder kronor har inte heller bara legat och skräpat i en skattkista på finansdepartementet under alla dessa år.

De har täckt statens kostnader för trygghet för åldringar, förtidspensionärer och annan välfärdspolitik – exakt som det var tänkt en gång i tiden.

Det gör att det inte heller finns några 258 miljarder kronor som går att återbetala till pensionssystemet.

En sådan ekvation skulle för övrigt bara drabba andra statliga utgiftsområden – till exempel statsbidragen till sjukvård och äldreomsorg.

Kort sagt: Historien om Perssons pensionsstöld är helt enkelt för bra för att vara sann.

Eller som det uttrycks i ett gammalt arabiskt ordspråk: En god lögn kan gå från Bagdad till Konstantinopel, medan sanningen letar efter sina sandaler.