GÄSTKRÖNIKA Om fyra dagar är det 30 år sedan Olof Palme mördades. Han var vår mest kände politiker och väckte motstridiga känslor. Mycket uppskattad i arbetarrörelsen, hatad inom högerkretsar.

Utrikespolitiken ska vara socialdemokratins bästa gren. Han företrädde en aktiv utrikespolitik, vågade säga ifrån, bland annat i fråga om USA:s krig i Vietnam.

Palme stod upp för folkrätt, frihet, demokrati och mänskliga rättigheter, nationernas självbestämmande och avkolonialisering, internationell solidaritet och en mer rättvis ekonomisk världsordning.

Jämlikhetstanken och barnens rätt var hans ledstjärnor, militära alliansfriheten en självklarhet och han förespråkade kärnvapennedrustning och gemensam säkerhet.

Bland dokumenten till minnet av Palme som finns nu Socialdemokrater för Tro och Solidaritets bok Framtidsarvet med Ulf Bjereld och Ulf Carmesund som redaktörer.

Till de 17 bidragsgivarna hör Lena Hjelm-Wallén, Pierre Schori, Thomas Hammarberg, Somar Al Naher och Lawen Redar.

Ämnena har en bred spännvidd och omfattar Syrien, Palestinafrågan, politiken gentemot Afrika, Olof Palme och Sovjetunionen, bistånd, hat, hållbarhet, migration, mänskliga rättigheter, EU och alleuropeisk säkerhetsordning, FN och internationell ordning.

Sverige och socialdemokratin var ”världsledande” på Palmes tid, har Maj Britt Theorin sagt. Carmesund och Bjereld menar att den aktiva utrikespolitiken sakta bleknade bort i början av 1990-talet, vilket hängde samman med kalla krigets slut. Dörren öppnades för EU-inträde.

Sveriges roll har förändrats och partiet blivit mera osynligt internationellt, och mera sällan stått för nytänkande.

Palme gick i täten för ökad jämställdhet mellan könen redan på 1970-talet. Många frågar sig om Margot Wallströms feministiska utrikespolitik är en återgång till en mer aktiv utrikespolitik.

Denna uppfattas ibland innebära två steg framåt, följt av ett steg tillbaka. Dit hör erkännandet av Palestina och kritiken av Saudiarabien, men också reträtten i fråga om ett erkännande av Västsahara.

Palme var inte främmande för kompromisser i vissa lägen som också blev omdiskuterade såsom vapenexporten, och han försvarade vad han ansåg vara svenska intressen.

Boken Framtidsarvet är mycket läs- och tänkvärd, framåtsyftande mer än tillbakablickande.

Den försöker undvika nostalgi, redovisar innehållet i Olof Palmes utrikespolitik och diskuterar dagens många och svåra internationella problem.