En uppgiven Adam i säng, med syskonen Karina och Abdullah nära. Bild ur vårt regortage 2019.
På en bild ur ett reportage från 2019 ses Adam ligga blundande och bortkopplad i en säng i familjens hem på Norska vägen i Gällivare. Tätt intill sängkanten står syskonen. "Syskonen Karina och Abdullah väntar på att Adam ska vakna. Det har de gjort i snart tre år”, stod det i bildtexten.
De fick vänta i fyra, innan Adam började öppna ögonen igen.
I artikeln stod bland annat att läsa: "För tre år sedan fick den tjetjenska familjen i Gällivare det definitiva beskedet: De ska utvisas från Sverige. Sedan dess har de fört en kamp mot myndigheterna där stressen och oron gjort att 13-årige sonen Adam drabbats av uppgivenhetssyndrom. Sedan dess har de fört en kamp mot myndigheterna där stressen och oron gjort att 13-årige sonen Adam drabbats av uppgivenhetssyndrom".
Han blev en av de som först kallades apatiska flyktingbarn men sedan kom att kallas att de led av uppgivenhetssymptom. Och det var just vad det handlade om berättar Adam, nu fem år senare. Han var äldsta barnet i familjen. Han och föräldrarna kom hit när Adam var två år, från Tjetjenien. Han blev den som fick tolka åt sina föräldrar när han blev äldre, och han kämpade med stor rädsla att de skulle vara tvungna åka tillbaka.
Adam Akaev har tagit sig upp och ut ur det chockerande tillståndet.
Nu berättar han för första gången vad som hände.
– Du har strävat mot och varit rädd för något hela ditt liv, och då är det som ett batteri som helt plötsligt tar slut. Man blir uppgiven, känner att man inte har någon påverkan. Ens närvaro spelar ingen roll, förklarar han i NSD:s nya podd "Vad hände sen?".
Adam Akaev tänker tillbaka på den tid som var och ser uppgivenhetssyndromet som en del av en mycket svår kmap för honom och familjen. Kampen att få stanna i Sverige.
I artikeln 2019 intervjuar vi även pensionerade läkaren Elisabeth Hultcrantz, volontär för Läkare i världen med stor kunskap om uppgivenhetssyndrom. Hon berättade då att ett hundratal barn i Sverige just då hade samma diagnos.
– I Adams fall har han varit med på minst sju återvändarsamtal och är den som varit tvungen att läsa breven på svenska. Det är ett stort psykiskt trauma för ett barn att ta över ansvaret för föräldrarna, sa Elisabeth Hultcrantz då.
Men vad hände sedan? Det är den frågan vi ställer när vi träffar Adam, nu 19 år, igen. Intervjun går att lyssna till i NSD:s nya dokumentärpodd ”Vad hände sen?” som finns på vår hemsida samt där poddar finns. In och lyssna!
I år tog han studenten och fick svenskt medborgarskap, två saker som firades stort med familj och vänner.