Sporten träffar alpina landslagsstjärnan Gustav Lundbäck uppe på toppen av Ormbergets slalombacke. Ganska snart konstaterade Lundbäck att säsongen hade både toppar och dalar – men att petningen från VM i Åre blev säsongens stora besvikelse.
– Det var en extrem besvikelse när jag fick beskedet, förklarar Lundbäck.
Om du ser på säsongen som helhet?
– Jag har svårt att säga att jag är nöjd. Mitt stora mål för säsongen var att ta en plats i VM-laget och så blev det inte och därför går det väl inte att vara nöjd, säger Lundbäck innan han fortsätter:
– Sportsligt blev det en mellansäsong där jag hade vissa resultat, men dalarna var allt för djupa.
Känner du själv att du var värd en plats i VM-laget?
– Jag hade ju inte uppfyllt kriterierna, men det var jag inte ensam om. Det var ju ändå min plats utifrån vad jag hade presterat innan VM, säger Lundbäck och tänker tillbaka:
– Att dom gjorde den uttagningen som dom gjorde var ju väldigt tråkigt.
Varför blev det så?
– Jag fick beskedet att en kommitté hade beslutat att ge platsen till en yngre åkare med tanke på framtiden.
Vad kände du då och där?
– Jag slutade lyssna eftersom jag inte orkade lägga någon energi på det. Jag tog istället fajten för att bevisa att de hade fel.
Du hade inga tankar på att bara lägga ned satsningen?
– Nej för direkt efter jag hade fått beskedet så ringde tränarna för Europacup-laget och sa att jag hade en plats hos dem om jag ville. De tyckte precis som jag att det var ett konstigt och jag fick veta att de skulle ta hand om mig.
– Det var skönt och det gav mig en riktig morot för att satsa vidare.
Efter det tuffa beskedet återvände Gustav Lundbäck till Sverige för att åka några FIS-tävlingar. Resultatet blev imponerande.
– Jag åkte sex tävlingar på sex dagar och vann samtliga. Givetvis var inte motståndet att jämföra med världscupen, men det var viktigt för mig och fortsättningen.
Direkt efter succén i FIS-tävlingarna åkte han ner till Mellaneuropa för att köra europacupen och det började bra.
– Jag placerade mig som 30:e åkare efter första åket vilket gav mig ett bra utgångsläge för andra åket, men då ställde man in tävlingen på grund av vädret. Det kändes väldigt typiskt att det bara blev skit av den tävlingen.
– Det var som om att det bara skulle vara så under den här säsongen, suckar Lundbäck.
Luleå AK-åkaren tror att uppflyttningen till världscupen 2016 var allt för tidigt och att en försiktigare matchning hade varit att föredra.
– Jag vet inte, men jag tycker att felet som gjordes med mig och "Krille" (Kristoffer Jakobsen) var att vi blev upplockade för tidigt. Då var fokus att vi skulle lyckas i världscupen när vi egentligen skulle ha levererat i Europacupen innan, säger Lundbäck och fortsätter:
– Jag tror att vi hade tjänat på att vi hade gått den långa vägen då hade vi kanske kunnat vara i världscupen för att stanna och inte åka ut och in hela tiden.
Innan världscupdebuten i Levi 2016 så hade inte Lundbäck presterat på undercupen.
– Det blev aldrig så bra i Europacupen som det kändes på träning. Jag fick helt enkelt inte ut det som krävdes när det så väl behövdes.
Varför tror du själv att du inte fick ut det?
– Det handlade nog mycket om att våga. Jag hade ingen jämnhet på tävling, men känslan var att jag kom närmare och närmare ju längre säsongen gick.
Tidigare under maj månad så kom träningsgrupperna inför kommande säsong och nu står det klart att Lundbäck är nedflyttad till träningsgrupp 2 vilket innebär att han under inledningen av säsongen kommer att ha europacupen som mål.
– Ekonomiskt betyder det ingenting. Eftersom jag inte var rankad topp 30 under förra säsongen så betalade jag samma summa som jag kommer att få göra nu också.
Hur mycket pengar handlar det om?
– Det är 60 000 kronor, säger Lundbäck och förklarar känslan av att vara nedpetad:
– Sportsligt känns det bra. Det känns bra att ingå i en grupp som kan sporra varandra och jag trivs med coacherna i laget.
Hur länge kan du ha europacupen som bas för att ta nästa steg?
– Nästa säsong blir lite vinna eller försvinna. Jag tar ett år i taget och jag älskar sporten, men någonstans måste jag väl komma till insikt om det är värt allt det kostar.
Om du värderar besvikelsen efter petningen från VM-laget – är det största motgången i karriären?
– Jag vet inte för jag hade samma besvikelser som junior. Jag kände att jag var värd en plats i juniorlaget, men alltid var precis utanför så motgångar har jag varit van vid. Jag lärde mig redan som junior att knyta näven för att bevisa att de har fel, säger Gustav Lundbäck slutligen.