Luleås försvarsspel i den första perioden var så illa att Haverikommissionen tvingades rycka ut och titta vad som brakat igenom isen och lagt sig på havets botten. Nonchalant var bara förnamnet. Det såg ut som att Luleåspelarna aldrig tidigare hade tränat på hur man agerar i egen zon. Allt fokus var framåt.
Och visst skapade man chanser.
Så bra lägen att Michela Cava och Ronja Savolainen blev helt fria framför Brynäs målvakt Eveliina Suonpää.
Cava passar över till Savolainen – Savolainen passar tillbaka – och Cava skjuter ÖVER. Vill någon youtuber lägga till ett klipp i "Missar vi aldrig glömmer" är det fritt fram att använda materialet.
Luleå gjorde Eveliina Suonpää till ett moster. Likt det gigantiska containerskeppet som blockerat hela Suezkanalen fanns det inget utrymme att ta sig förbi.
Inte mycket talade för Luleå, samtidigt som att man bara satt och väntade på att det skulle hända. Att vändningen skulle komma.
Så klev Noora Tulus fram och stod för ett solomål som var bland det snyggaste jag sett den här säsongen. Centern har alltid varit bra för Luleå, men sällan fått de stora rubrikerna då det alltid funnits andra som varit mer bekväma med att stå i strålkastarljuset. Men i den här finalserien har hon varit den stora giganten som visat vägen.
Med åtta minuter kvar kvitterade Viivi Vainikka till 2–2 med ett nästan lika snyggt mål. Den finska trippeln blev sedan verklighet när Petra Nieminen sköt guldet till Luleå i förlängingen. Luleå Hockey fortsätter att dominera svensk hockey och visar ännu en gång upp en lagmaskin som kan resa sig ur askan och segra.
Om inte bucklan festas sönder den här gången kanske den får ta en tripp till Finland?