Okej, hur många svenska aktiva i nordisk kombination kan du nämna namnen på?
Det är kanske inte så konstigt att du gick bet på frågorna.
Nordisk kombination, eller NOK, som det förkortas, är väl kanske ingen av våra mest folkkära sporter.
I dagsläget har Sverige inget landslag i världscupen och till junior-VM senare i vår skickar Sverige bara backhoppare, som med allra störa sannolikhet inte har en chans på toppstriden.
Men det finns faktiskt aktiva som inget hellre än vill tävla för Sverige.
Men det går helt enkelt inte.
I Svanstein träffar NSD bröderna Joakim och Alexander Lehto. Båda är nyss hemkomna från ett fem dagar långt träningsläger - med det finska landslaget.
För lillebror Alexander slutade vistelsen i Rovaniemi på sjukhus efter en våldsam krasch i backen.
Storebror Joakim är lite mer uppåt. Han slutade fyra i en träningstävling och humöret är på topp.
- Det ska väl förhoppningsvis gå bra nu. Allting känns i alla fall bättre, konstaterar Joakim, som så sent som i våras tävlade för Sverige i junior-VM i backhoppning.
Brödernas pappa, tränare, och allt-i-allo, Karl-Göran Lehto förklarar att han ville att Sverige ställa upp i nordisk kombination också.
- Men det var ingen på förbundet som var särskilt sugen på det, säger han.
Vände blicken österut
Efter år av slit med iordningställande av träningsbackar, dåliga förhållanden och knapert ekonomisk stöd insåg pappa Karl-Göran, Joakim och Alexander att de hade nått en punkt där det helt enkelt inte längre gick att bedriva en dräglig tillvaro som aktiv i nordisk kombination.Familjen vände därför blickarna österut.
På andra sidan Torneå älv, bara ett par hundra meter från familjens villa i Svanstein, ligger Finland - landet där utövare i backhoppning och nordisk kombination har i stort sett samma status och resurser som exempelvis längdlandslaget.
Tankarna på att faktiskt byta nationalitet växte sakta men säkert fram.
- Redan förra året började vi fundera. Vi var ju med på alla nationella tävlingar i Finland och vi tränade ju redan så mycket i Rovaniemi. Då började vi fundera om vi kunde få tävla med dem, om de saknade folk. Men det gick inte utan att vara finsk medborgare, berättar Joakim.
Och några problem med papper och byråkrati var det aldrig tal om.
Mamma Paula är från Finland och därför var barnen också i grunden finska medborgare. Numera representerar bröderna Lehto en finsk klubb i Rovaniemi.
16-årige Joakim är med i den finska B-landslagsgruppen och 15-årige Alexander tillhör juniorgruppen.
Och efter bara ett par månader som ?finnar? har bröderna märkt markanta skillnader.
- I Sverige får man ju inte så mycket hjälp. I Finland har vi olika tränare för de olika grenarna.
eldsjälen karl-göran
Dessutom slipper vi fixa till backen innan vi ska träna och tävla. Här är det farfar och pappa som fixar backen, säger Joakim.I en liten idrott krävs det fler eldsjälar och mer ideellt arbete.
Pappa Karl-Göran har år efter år skött verksamheten i Svansteins SK.
Men där, precis som på så många andra ställen i Sverige, är hoppbackarna gamla och undermåliga.
- Vi står och skottar backarna innan träning. Hur skulle det se ut om fotbollslagen behövde klippa gräsmattan och dra linjerna själva innan de började träna. Det skulle aldrig gå hem. Man måste ha en bra anläggning för att kunna bedriva en bra verksamhet. Det går inte som här, att det är tre-fyra man som gör allting på ideell basis, säger han och fortsätter:
- Det är inget problem att få ungdomar att börja hoppa. Problemet är att hålla kvar dem.
I Finland finns inga sådana problem.
Där sköts anläggningen i Rovaniemi av anställd personal och det finska skidförbundet mer eller mindre pumpar in pengar i sporten.
- När det handlar om skidsport i Sverige är det längd. Sedan kommer alpint och som sist kommer nordisk kombination, skidorientering och backe, menar Lehto och berättar om budgeten för det svenska juniorlandslaget i backen i fjol.
På två tävlingar, en landskamp i Norge och på JVM i Rovaniemi fick det svenska laget 35 000 att spendera. Det slutade med att klubbarna fick gå in och betala flera tusen för att täcka upp kostnaderna.
Laget fick låna varsin täckjacka av förbundet, men direkt efter VM skulle de lämnas tillbaka.
Nu, i Finland, är det helt andra förutsättningar.
- Vi får kläder, hjälmar, betalda resor, läger och utrustning, säger Joakim och fortsätter:
- I Finland vill man ju bli bra och träna mycket när man känner att man får stöd och hjälp för att hela tiden bli bättre. I Sverige fick vi ingenting.
Både Joakim och Alexander säger att det inte har några helst problem att tävla för Finland, fast de är från Sverige.
Båda menar att det var den enda utvägen för att få fortsätta med sin sport.
Och det där med att byta nationalitet är inget som de tänker på.
- Jag känner ingen större skillnad. Det är väl bara att jag måste bli bättre på finska, säger Joakim.
Tre dagar i veckan, elva månader om året åker de från Svanstein till Rovaniemi för att träna i backe och vara på läger med respektive landslag. Övrig träning, som längdskidor, teknik och styrka sköter de i huvudsak hemma i byn - och på lite olika ställen i huset.
I familjen Lehtos badrum har pappa Karl-Göran byggt en slags backhoppningssimulator.
Han och grabbarna demonstrerar och förklarar vad linorna, som går kors och tvärs över taket, har för funktion.
Under alla år när ni själva har fått fixa till backar och dra hela lasset på egen hand, har ni aldrig tänkt: ?Äsch, nu skiter vi i det här och börjar spela innebandy istället?
- Nej, så har jag aldrig känt. Det är ju ändå det här jag vill göra och har gjort hela tiden, förklarar Joakim.
- Jag har heller aldrig tänkt så, säger Alexander.
Vad finns det för framtidsdrömmar om man sysslar med nordisk kombination?
- Nu främst vill jag ta en plats i JVM-laget och på sikt ta en plats i a-landslaget och kanske bli världsmästare, berättar Joakim.
- Det är väl att spöa honom, säger Alexander och pekar på brorsan.
- Nu i år blir det väl inte så mycket eftersom jag är skadad. Men jag vill förstås också ta en plats i JVM om något år, och sedan bli världsmästare.
För ett knappt år sedan hade drömmarna varit en utopi. Men steget över älven har öppnat dörrarna för bröderna Lehto.