Kåbdalis/alpint
För mindre än en vecka sedan fick Ylva Stålnacke beskedet. Hon skulle få köra världscuppremiären, som avgörs i Levi.
Norrbotten har därmed fått fram en ny alpin stjärna.
Men vem är 21-åriga Ylva Stålnacke egentligen?
NSD åkte till Kåbdalis för att få svar på den frågan.
Jag och fotograf Bergenudd hade knappt kommit fram till skidbackarna i den lilla byn innan en man ropar:
– NSD, vem ska ni prata med?
Ylva Stålnacke.
– Bra. Hon är en hård brud. Hon har cyklat Vätternrundan och gjort Fjällräven classic, säger mannen.
Tränade bra – i somras
Några timmar senare sätter sig Ylva Stålnacke ner vid ett bord på restaurangen vid skidanläggningen. Hon har precis ätit lunch efter att ha varit ute i backarna i flera timmar.
Och säger att hon blev riktigt glad när hon fick beskedet att hon ska få köra i Levi till helgen.
– Jag visste att om man var snabb så skulle man få åka och jag hade varit snabb på träningarna.
Hade du det på känn?
– Jag vet inte, säger Ylva Stålnacke och skrattar.
– Alltså, jag vet inte vad jag ska säga på den frågan. Kan vi skippa den.
Visst. Hur stort kommer det bli att köra världscupen då?
– Det är ett mål som jag har haft sedan jag var liten. Nu har jag andra mål. Men det var ett stort mål förut. Det är en bit på vägen och det känns jättekul. Men det blir svårt, det är de bästa i världen som jag tävlar mot. Jag har inga speciella förväntningar, jag ska göra det jag kan. Kanske ramlar jag på första käppen eller så går det kanske jättebra. Det återstår att se.
Ylva Stålnacke säger att hon utvecklats väldigt mycket de senaste åren. Förr så tänkte hon att det vore hur stort som helst att få åka i världscupen.
Nu känner hon mer att hon är på den här nivån.
Hon är inte nöjd med att få köra ett VC-lopp.
Jag frågar därför vad det beror på att hon utvecklats mycket de senaste åren.
– Jag har haft väldigt mycket vilja. Jag har tränat bra. Tränat mycket. Sedan har jag gått fyra år i Tärnaby, där jag fick åka väldigt mycket skidor. Jag hade jättehärliga år där. När jag slutade där kom jag med i laget. Förra året så harvade jag mycket, men gjorde ändå en del resultat och kom igång. Sen har jag tränat bra i sommar och nu känner jag attt jag kan ta nästa steg.
Du säger att du tränat bra. När jag har gjort research säger folk att du är vältränad och att det hjälper dig i backen. Berätta, har du kört Vätternrundan?
– Jag skulle inte säga att jag är den som tar mest i benböj, jag är inte starkast så. Men jag har tränat bra och jag är bra grundtränad. Sen har jag mycket vilja. Det jag gör – det gör jag. Jag har gjort lite tävlingar. Fjällräven classic (ett lopp på 110 kilometer från Nikkaluktoa i söder till Abiskor i norr) och Vätternrundan.
Hur var det?
– Det var kämpigt (stort skratt). Jag kommer aldrig göra det igen.
Det värsta du gjort?
– Vi gick Fjällräven classic på knappt 23 timmar. Vi gick hela dagen och hela natten.
I sträck?!
– Ja, vi tävlade ju.
Men stannade du inte för att vila och sova?
– Vi vilade lite, men vi sov aldrig. Det var helt fruktansvärt. Jag grät de sista två milen och mina fötter... De såg inte bra ut när jag kom i mål.
Körde du Vätternrundan på nio timmar?
– Ja.
Folk säger att du är vältränad och har ett bra pannben.
– Det är väl mer det. Det är pannbenet som är lite av min grej. För några år sen var jag absolut inte bland de bästa. Jag har kämpat. Jag tycker att det är så himla klul och vill bli bra. Jag har kämpat, som sagt. Väldigt mycket. Jag blir så glad när det ger resultat, då blir jag mer motiverad.
Hur har du kämpat?
– Jag har tränat, sett till att ha bra grejer på träningarna, jag har varit på så många träningar som jag kunnat. Jag har gått i skola på kvällarna för att hinna träna i backarna hela dagarna… Jag har tränat så mycket som det har bara har gått. Det finns inte så mycket annat att göra i Tärnaby.
Du forsätter gå fast att du gråter och fötterna blöder. Märks det på andra sätt att du har ett bra psyke och att du är envis?
– Jag väljer ju att göra lite som jag själv vill. Det är inte alltid bra i alla sammanhang. Men i skidåkningen är det bra att ha sin egen väg att gå. Vill jag åka tre åk till när alla andra gått in – då gör jag det. Men absolut, jag kan bli väldigt less ibland. Då går jag in och sätter mig och äter godis. Så om du tror att jag att jag går när fötterna blöder och blöder... Så är det inte alltid. Det var en gång och kommer aldrig hända igen.
"Det är något jag kämpar med"
Flera gånger kommer Ylva Stålnacke in på att hon haft några jobbiga perioder i karriären, där resultaten inte gått som hon velat. "Förra säsongen gick många tävlingar helt fruktansvärt dåligt", säger hon till exempel.
Det mönstret upprepar sig. När jag frågar henne när hon insåg att hon hade mycket talang blir hon nästan förorättad.
– Talang? Det vet jag inte om jag har.
Jo, annars skulle du inte få åka världscupen. Det är inte direkt alla som testar att åka slalom som får göra det. Klart att du har talang.
– Det handlar inte om att testa att åka slalom och säga om du har talang eller inte. Det är helt fantastiskt många timmar som jag varit i backen, på gymmet och ute och sprungit. Jag kan åka skidor och så, men jag var inte alls bra förut. Nu har jag tränat bra. Men talang? Det vet jag inte.
Stålnackes blyghet upprepar sig ännu en gång när jag frågar om hennes personliga rekord i knäböj.
– 103 kilo. Det är fantastiskt dåligt.
Nej, det är det inte.
– Inte fantastiskt dåligt, kanske. Men det är ingen höjdare. Det är inte riktigt min grej. Jag har lite kämpigt med tekniken när jag kommer upp på högre vikter. Det är inte min favoritövning, absolut inte.
Du pratar om att det gått så dåligt på vissa tävlingar och att du är fantastiskt dålig på knäböj trots att du tar över 100 kilo. Du vill inte framhävda dig själv, va?
– Så är jag lite som person. Det känns som att ju längre norrifrån du är, desto mindre vill du synas och höras. Jag har inga problem med att göra det med personer jag känner. Men jag har absolut inget behov av att hävda mig.
Är det jobbigt att stå i centrum?
– Inte med de jag känner. Annars? Det är inte nåt jag älskar. Jag kämpar ju nu. Jag har inte svårt att prata för mig, men jag säger hellre att jag är dålig än att jag är fantastiskt bra. Lite så är jag. Det är inte alltid positivt, det är faktiskt ganska negativt. Det är något jag kämpar med.
– Det är onödigt att slänga bort energi på att inte vara nöjd. Jag har en tränare, han blir fantastiskt arg varje gång jag säger att det går dåligt.
Vad händer då?
– Han skäller på mig och säger att det inte alls går dåligt. Men när jag känner att det går bra då är jag nöjd med mig själv. Men går det sämre, då blir jag arg.