Det vinnande laget bestående av Daniel Hansson, Kristin Larsson, Adriel Young, Johan Hasselmark samt tävlingens grundare Thomas Ogander.
One Water Race marknadsförs som världens tuffaste långdistanslopp. Tävlingen går i Stockholms skärgård, från Arholma till Landsort, och den uppskattade distansen ligger på 250 kilometer vilket motsvarar sex maratonlopp.
De tävlande får själva navigera sig fram mellan öarna i svår varierande terräng.
Ett kraftprov som till och med fick den yppersta eliten att fundera om det var möjligt.
– I vanliga fall handlar det om att komma först i mål. Nu var frågan om vi över huvud taget skulle ta oss i mål. Det var extrema distanser och extrema prispengar. Aldrig tidigare har vi tävlat på det här sättet och om sådana här belopp, säger Kristin Larsson som hållit på med svimrun sedan 2015 och är flerfaldig världsmästare i sporten.
50 kilometer simning i öppet vatten låter minst sagt tufft...
– Ja, det är svårt att relatera till även för oss som tränar för det här, säger Kristin Larsson och fortsätter:
– Löpningen kunde jag relatera till då jag gjort flera adventure race tidigare, men jag visste inte hur det skulle vara att simma på natten och nedkylningen – hur mycket klarar kroppen av egentligen? Vi hade optimala förhållanden, det kan vara betydligt kallare i både luft och vatten, men vi hade knappt någon vind vilket gjorde att det gick mycket snabbare än vad vi hade räknat med.
Efter 47 timmar och 19 minuter var det vinnande laget bestående av Kristin Larsson, Adriel Young, Daniel Hansson och Johan Hasselmark i mål.
Vinnartiden beskrivs av arrangören som ofattbart bra.
– Vi hade räknat med runt 60 timmar. Det var väldigt jämnt då vi hade ett lag från Australien som jagade oss. Efter 35 timmar var de bara en halvtimme bakom. När vi insåg att de närmade sig gjorde vi en rejäl fartökning och lyckades. Det var 2,5 timmar efter i mål, säger Kristin Larsson.
Vad betyder segern för dig?
– Jättemycket. Alla vi i laget har vunnit Ö till Ö och VM i sporten, men det här är stort. Det är en helt ny tävling och känns som något helt annat. Just att man inte visste om det var möjligt att genomföra det och att vi lyckades ta hem det. Det var vårt mål, men det kändes väldigt osäkert.
Nyckeln var den starka lagsammanhållningen.
– Man kommer in i mindre svackor då man är ute så länge, men styrkan är att man är ett lag och att vi inte har svackor samtidigt. Vi hjälper varandra att ta sig igenom de tunga perioderna. Jag hade en period när jag mådde dåligt och kräktes, men det var aldrig någon fara. Jag behövde bara få i mig salt och energi, sedan kom jag tillbaka. Det känns tryggt att göra det i ett lag för man hjälps åt.
Hur påverkas man av att inte sova på 47 timmar?
– Jag hade det värst första dygnet. På morgonsidan fungerade inte huvudet helt klart. Samtidigt är jag glad att vi klarade det på 47 timmar för börjar det gå upp mot 60 timmar behöver man kanske stanna upp och sova.
Kristin Larsson bor i Stockholm men är uppvuxen i Överkalix där idrottskarriären började i längdskidspåren. Under sommaren var hon hem och tränade inför loppet.
– Vi låg och simmade motströms i Kalixälven. Det var rätt tufft och väldigt kallt – en bra förberedelse helt enkelt.
Kanske blir en svimruntävling i Norrbotten verklighet framöver.
– Mitt i juli när det är varmare skulle det ju gå. Luleå har en fin skärgård så det kommer säkert, säger Kristin Larsson.
Vad ska ni göra för prispengarna – över en halv miljon kronor?
– Vi har tränat och förberett oss under en lång tid vilket har påverkat vänner och familj, så det skulle vara kul att ha en stor fest för alla.