Det var Pontushallen då. Nu står Jonas Autio i foajén i Luleå Energi Arena och minns tillbaka. Den långe pointguarden spelade i Plannja mellan 1990 och 1995. Sedan lade göteborgaren av, 25 år gammal.
– Ja, då var jag färdig. Jag var kvar ett år till i stan och satt i fängelse för vapenvägran. Även om jag missade guldåret såg jag några matcher. Jag såg när de vann i Borås bland annat. Det är en tid som jag fortfarande minns väldigt väl, säger Jonas Autio.
Vad tänker du på när du tänker på den tiden?
– Jag tänker på att Luleå och Norrbotten visade framfötterna på flera områden. Hockeyn hade vunnit, basketen vann. Fireside fick skivkontrakt i USA. Filmen ”Jägarna” kom och Mikael Niemis slog med ”Populärmusik från Vittula”. Det kändes som att det var en fin framåtanda i stan. Jag tror så här i efterhand att man ofta drog nytta av varandra på något sätt. Det blev ett kollektivt självförtroende.
Autio släppte sedan boken ”Timeout!” i september. Den handlar om den upphaussade finalserien mellan New Wave och Södertälje 1996. Coachduellen mellan Freddy Mravec och Jonte Karlsson står i centrum för historien.
Nu är Autio på plats i Luleå för att göra research inför en ny bok. Den ska handla om Plannjas första guld 1997.
Under helgen ska han bland andra intervjua Lars Mosesson, Jan-Anders ”Jampa” Ericsson och förre Luleå Hockey-tränaren Lars ”Osten” Bergström. Boken kommer att handla om mer än basket.
Vad fick dig att vilja göra den här boken?
– Det är klart att Plannja, Mosesson, gulden och den resan föreningen gjorde är ju svensk baskethistoria. Det känns naturligt. Och sen är de andra grejerna också. Jag kommer ta med det också.
Framåtandan med hockeyn och allt annat?
– Ja, teater, litteratur, musik och film. Jag vill få in det också.
Finns någon ånger i att du slutade två år innan första guldet?
– Nej, jag har aldrig riktigt ångrat det. Det är klart att det var synd på sitt sätt. Jag var långt ifrån att förverkliga någon slags potential.
Men du var ju ändå landslagsspelare?
– Jo, det var jag. Ändå var det klart att jag var 25 år och det var tidigt (att sluta). Men jag har inte ångrat det på det sättet. Jag hade inte bensinen och krämen riktigt.