Malin Holmqvist, som även har vunnit SM-guld med Luleå Hockey/MSSK, hyllar Robin Sandbergs brandtal till spelarna.
Det var veckan mellan kvartsfinal och semifinal. Det var bara en kvart kvar på träningen på parketten i Luleå Energi arena torsdagen den 3 april.
Då var olyckan framme. Olyckan som kunde ha förstört guldchansen.
Jessica Lindstrom hade bollen, men trampade snett och föll. Amerikanskan kunde inte ta emot sig ordentligt och landade konstigt.
Hon skrek av smärta och lagkompisen Mehryn Kraker säger att alla som var där fattade. Säsongen var över för Lindstrom.
– Jess är nog, jag ska inte säga förmodligen... Hon är den tuffaste spelaren jag någonsin har spelat med. När hon reagerade som hon gjorde förstod alla direkt. Om ni visste vilka olika saker hon har behövt hantera fysiskt det här året. Jag vet inte hur många människor som hade klarat att spelat med det, säger Mehryn Kraker.
Malin Holmqvist, den assisterande tränaren, var inte i arenan när det hände. Men när hon kom dit lite senare och pratade med spelarna i laget förstod hon hur drabbade de var av det.
– De såg ju hur ont hon hade. Det blir ju väldigt dramatiskt. Det är ju sån kärlek för varandra i laget så man lider ju när man ser att det här händer en lagkamrat såklart, säger Malin Holmqvist.
Lindstrom hade dragit armbågen ur led och Luleå Basket hade tappat sin viktigaste spelare. Amerikanskan är den stora spelaren som med sina returer, poäng, sitt försvarsspel och kraft ofta driver laget.
Det var några dagar kvar till måndag och den första semifinalen hemma mot Södertälje.
Fredagen var träningsledig. Men när laget samlades igen för träning på lördagen hade coachen Robin Sandberg och de assisterande tränarna David ”Keso” Nilsson och Malin Holmqvist ett jobb framför sig.
– Vi sätter oss ner i lugn och ro och pratar om hur vi mår efter det som har hänt. Så att alla får prata av sig, öppna upp om hur det känns och ut med alla tankar. För det är klart att det kommer massor med tankar och känslor när det händer en lagkamrat som man tycker så mycket om, säger Holmqvist och fortsätter:
– Det var tårar och det var ärliga tankar. Det var jätteviktigt och jättefint att vi delade det så att vi fick bearbeta det tillsammans.
Vägen framåt var inte att tycka synd om sig själv eller gräma sig över den minskade guldchansen.
Malin Holmqvist är den i tränarstaben som är ansvarig för arbetet med gruppdynamiken och individerna i gruppen.
När Luleå tog guld 2023 berättade vi om hur gruppen jobbar med värdeord för att skapa och utveckla lagets värdegrund.
Den här säsongens ord är tillsammans, enighet, ambition, hjärta, energi. Plus fyra som kommer från lagets sätt att spela: aggressiva, (spela med) energi, fokus och kravställan.
Fika & fun står det även på tavlan som hänger i omklädningsrummet.
– Vi har jobbat från dag 1 med vilka vi är. Hur vi ska vara mot varandra. Vilka är vi i Luleå Basket? Vi tycker om varandra. Det har skapats relationer och en stark grupp. Det är därför det blir den här chocken och fokus på Jessica och hennes välmående i första hand, säger Holmqvist och fortsätter:
– Sen måste vi även gå över till att börja fokusera på hur vi ska göra nu. Där tror jag att många coacher hade säkert börjat prata om att nu ska vi spela så här: ”Du ska bli Jessica och vi ska ändra allt eller stora delar”. Medan vi i stället pratade om att Jessica inte ska ersättas. Vi ska spela för henne. Men hennes delar, det hon bidrar med på plan. Det ska alla var och en plocka några bitar var och bidra med i stället för Jessica. Och det tycker jag verkligen att de har gjort och visat.
Papperet i Luleå Baskets omklädningsrum där Malin Holmqvist skrev "I believe" och alla skrev under.
När laget började prata om att gå vidare pratades det om tro, men det kom även fram rädslor. Då fick Holmqvist en spontan idé.
– Jag slet ner ett whiteboardpapper. Ett stort. Och så sa jag att vi vet vilka vi är och vad vi har skapat och vad som har tagit oss hit. Vart vi är här idag, varför vi är här i dag och vi har fortfarande möjligheter att gå hela vägen. Vi kan klara det här om vi tror. Vi kan stå där som segrare om vi tror. Men då måste vi tro. Och jag sa: jag är helt säker. Jag tror.
När hon hade pratat klart satte hon orden svart på vitt:
– Jag skrev ”I believe” på papperet och så skrev jag mitt namn. Och så lyfte jag upp pennan och jag behövde nog inte ens säga något. De reste sig och alla skrev sitt namn. Nu hänger den i vårt omklädningsrum.
Sedan var det dags för drag nummer 2 av tränarstaben.
För att förstärka hur laget skulle bidra för att ersätta Jessica Lindstrom pratade Robin Sandberg direkt till var och en.
– Robin har ju varit väldigt tydlig hela säsongen med att "jag tror på er alla". Han pratade till alla när det var hans tur. Han sa: ”Sandra, du har gjort det här under den här säsongen, du ska fortsätta med, gör det här några gånger till" och så tog han exempel spelare för spelare. Det var otroligt starkt och fint, säger Holmqvist.
Coachen Robin Sandberg höll ett brandtal till varje spelare för att förstärka hur mycket han tror på laget.
Mehryn Kraker var imponerad av talet.
– Det var helt otroligt och det gav mig gåshud.
Hon fortsätter:
– Robins snack där rättade upp situationen. Där har du två vägar att du välja mellan. Och sättet Robin hanterade det på var otroligt. Vi kunde prata ärligt om det i omklädningsrummet och välja vilken väg vi i alla fall skulle försöka att gå. Robin gav oss mycket självförtroende där samtidigt som vi förstod att vi hade tappat den förmodligen viktigaste pusselbiten vi har i Jess med tanke på allt hon bidrar med. Men vi kunde säga att vi ska hitta en väg på grund av vilka vi är. Det mötet var välbehövligt och det var bra.
Vad sa han till dig?
– Det vill jag inte säga, säger Kraker med ett stort leende och fortsätter:
– Han såg till att varenda en av oss hörde hans ord och det betydde mycket.
På några timmar hade Luleå Basket hittat upp på vägen igen.
– Då var det ju tårar av stolthet och glädje i stället. Och alla sa det när vi gick från den här träffen. Det var som en lättnad i bröstet. Det kändes skönt att ha bearbetat det tillsammans. Man kände starkt att nu går vi vidare, säger Holmqvist.
Hon lyfter också fram vad Mehryn Kraker sa om Jessica Lindstrom på mötet.
– Jess skulle säga: ”Skärp er. Ni kan fortfarande vinna det här”. Och det har hon sagt när hon kommit tillbaka. Hon är en väldigt praktiskt och logiskt tänkande människa som förstår att det här kan fortfarande göras, säger Kraker och fortsätter:
– Hon är så osjälvisk att hon fortfarande kommer hit och är med på varenda grej vi har trots att hon själv kanske har det jobbigt. Hon hjälper till på bänken och pratar i pauserna om vad vi kan göra. Att hon är så involverad i det här gör att vi vill göra det här för henne. För utan henne hade vi inte varit där vi är, det är väl ganska självklart? Det är något speciellt vi har gjort här.
Jessica Lindstrom skadade sin armbåge på torsdagen den 3 april. På måndagen, när laget spelade den första semifinalen mot Södertälje, var hon tillbaka med laget.
På måndagen var det dags den första semifinalen hemma mot Södertälje. Då fick hela laget träffa Jessica Lindstrom för första gången sedan hon skadade sig.
– Jessica fick ju frågan från Robin om hon ville åka hem till USA. Men nej, det fanns inte på hennes världskarta. Hon vill vara här med laget. Hon vill slutföra säsongen även om det nu inte blev på planen utan på bänken. Men hon vill bidra med allt hon kan därifrån och det betyder jättemycket, säger Holmqvist och fortsätter:
– Vi hade inte velat att hon skulle åka hem. Det var jättemånga av tjejerna som sa att det kändes så skönt att se henne och få energi av henne när hon kom tillbaka till omklädningsrummet första gången efter skadan och var med på matchen.
Mehryn Kraker säger att det var mer nervöst än vanligt inför semifinal 1.
– Jag tror att det fanns flera frågetecken. Vi tänker att vi kan göra det. Vi tror att vi kan göra det. Men när vi spelade den första matchen var det som att en tyngd släppte från våra axlar. ”Okej, vi kan göra det”. Och ibland behöver man en sådan bekräftelse. Vi kan göra det för vi tror på det. Kanske kommer vi ut i den första matchen och saker och ting går inte som vi vill. Då är det lätt att det smyger sig in tvivel. Men det var bra för oss att få den första matchen och känna: ”vi klarar det här”.
Precis som vid guldet för två år sedan har Luleå Basket en bild föreställandes SM-bucklan i omklädningsrummet. Men bucklan blir komplett först när man har satt upp alla klistermärken.
Sex raka segrar senare är Luleå Basket mästare igen. För nionde gången på de tolv senaste åren.
Laget är ensamt i damligan om sitt intensiva försvarsspel som skapar kaos hos motståndarna. Det systemet bröt ner Högsbo i finalserien och är förmodligen den största faktorn bakom lagets framgångar de senaste åren.
Men när det blev kaos efter Lindstroms skada var det värdeorden och löftena de gav varandra som tog Luleå till ett nytt guld.
Mehryn Kraker konstaterar att Luleå Basket inte handlar om en spelare eller vad en spelare gör.
– Vi bestämde att vi alla skulle göra lite mer och sätta lite mer stolthet i det. Och det är vad Jess ville att vi skulle göra. Hon är en av de som pratar mest om vad vi behöver göra för att vara bra och fullfölja vårt mål. Så det var för henne, men också för oss.