Hon följdes av de amerikanska skolorna redan innan säsongen, och missade premiären mot Mark Basket eftersom hon var i USA och besökte några av dem.
Hon debuterade i stället borta mot A3 Basket.
– Jag vet inte om det märktes på mig, för jag brukar gå in i mig själv i sådana lägen. Men jag var jättenervös inför den matchen, säger hon och fortsätter:
– Det gick väl helt okej för mig. Men det var inte den roligaste matchen att debutera i. Vi förlorade ju.
Men tränaren Robin Sandberg såg potentialen i henne och gav henne allt större förtroende under de följande månaderna.
– Hans stöd har betytt mycket, och han har verkligen låtit mig ta ansvar. Trots att jag är ung, säger Matilda Ekh.
Att hon skulle få spela närmare 23 minuter per match var inget den 17-åriga guarden från Västerås hade räknat med.
– Jag hade inga direkta förväntningar inför säsongen, säger hon, och konstaterar hon bara hade en så kallad utbildningsplats, innan hon fortsätter:
– Men när jag hade tränat med dem i några veckor och gjort några matcher så kände jag att jag klarade av det.
Efter säsongen tilldelade en jury bestående av bland annat tränare och spelare henne utmärkelsen Årets stjärnskott.
– Jag fick spela ganska mycket då vi hade problem med skador, och tycker att jag kom in i spelet mer och mer. Och över lag är jag nöjd med säsongen.
Men hon är besviken på hur säsongen 2019/20 slutade.
Det trots att hon och hennes lagkamrater besegrade toppkonkurrenten Alvik Basket i den sista matchen, och tilldelades guldet i egenskap av serieledare.
– Det känns jättetråkigt. Det är klart att det är kul att vi vann guld, men det var inte på det sättet vi ville vinna det, säger hon och fortsätter:
– Det känns inte som att det är på riktigt.
Kort därefter åkte Matilda Ekh, som har flyttade till Luleå för att gå basketgymnasiet när hon var 15 år, hem till Västerås.
I augusti flyttar hon till USA för att spela basket för anrika Michigan State och studera.
– Jag har trivts jättebra i Luleå, säger hon och tillägger:
– Men min dröm är att spela basket på proffsnivå, antingen här i Europa eller i USA, och jag känner mig redo för den här utmaningen.
Hur kommer det sig att det blev just Michigan State?
– Jag pratar med ganska många skolor, och det var en lång process. Men det är en bra skola, och jag fick en bra känsla av tränaren. Och de som spelar på min position går ut den här terminen, så det känns som ett bra läge för mig att flytta dit.
Men det är oroligt i USA nu.
– Ja. Det känns så klart inte bra, och jag vet inte ens om jag hade kunnat ta mig dit nu. Men det är fem månader tills jag börjar, och jag hoppas att allt hinner ordna sig tills dess. Jag har också kontakt med skolan regelbundet.