Mikael Johansson var en av tränarna på den gamla tiden och när den välbekanta trion stiger in i träningssalen säger han bara, med ett stort leende:
– Välkomna tillbaka.
Och för några sekunder är allt precis som 2010. Då gjorde Sporten ett reportage med tre talanger inför BG-damernas division 1-säsong. Det handlade om tonåringarna Allis Nyström, Josefin Vesterberg och Ellen Nyström, alla födda 1993.
Nu är Nyström, Vesterberg och Nyström tillbaka i BG:s träningssal i Hälsans hus. För första gången på sju år ska de spela tillsammans i Luleå Basket igen.
Medan Mikael Johansson leder dagens BG-gäng genom ett träningspass tar vi en ny variant av bilden i reportaget från 2010.
Samma trio. Samma vägg. Samma fotograf. Tio år senare.
Josefin Vesterberg och Ellen Nyström är de två som ska titta rakt mot varandra på bilden, men det är lite svårt i början. De skrattar för mycket och klarar inte av att ha ögonkontakt så länge.
– Varför låter ni så?, frågar Allis Nyström på andra sidan bilden några gånger.
Men efter lite mer garv, fler instruktioner av fotograf Pär Bäckström och lite mer fokus går det bättre.
Och sen har vi 2020-varianten av talangbilden från 2010.
Några minuter senare sitter vi vid ett bord precis innanför entrén i Hälsans hus. Tjejerna kollar på den gamla bilden och läser lite i det gamla reportaget.
Vesterberg säger ganska snabbt:
– Det står att Ellen säger att jag och Josefin har basketen i blodet via våra föräldrar. Min mamma och pappa har aldrig spelat basket.
Ellen Nyström:
– Har din pappa inte spelat basket?
– Nej, säger Vesterberg.
– Är han bara lång? Men din syrra spelade?, säger Ellen.
– Ja, lite, säger Vesterberg.
Den gamla bilden togs inför trions andra år på basketgymnasiet. De hade redan säsongen tidigare tagit ett historiskt guld för Luleå Stars när de vann U16-SM. Det var det första laget från Luleå som tog ett SM-guld i ungdomsklasserna.
17-åringarna Nyström, Vesterberg och Nyström gör en fin säsong i division 1 för BG och är med i landslaget som tar en fjärdeplats i U18-EM i Rumänien sommaren efter.
De flyttas upp till ligalaget som byter namn till Northland.
– Det var tre år som gick väldigt fort. Nån sa när man kom in på BG: ”Ta vara på tiden, för det går fort”. Då tänkte man tre år är ändå tre år. Men jag tänker att tiden gick jättefort. Sista året var vi mycket med Northland. Vi var så mycket med dem, vi var mer här på morgonträningarna. Men vi har ju varit med om mycket, säger Vesterberg.
Nu hamnar trion i samma lag som generationen som är födda 1988 som gjort succé även internationellt.
– Jag såg själv upp till Frida Grahn och Frida Aili, säger Ellen Nyström.
Nyström, Vesterberg och Nyström får snabbt mycket speltid i ligalaget.
– Man kände sig väldigt välkommen. Trots att vi var så unga togs vi in väldigt bra i gruppen. Det gjorde mycket för oss, säger Vesterberg.
Två säsonger i ligalaget blir det tillsammans för trion. Det här är innan gulden börjar regna in i Luleå och första säsongen blir det en finalförlust mot Telge.
– Jag skadade mig det året. Jag spelade bara fram till jul. Jag kommer ihåg prisceremonin i Telge, säger Allis Nyström och fortsätter:
– De fick inte klippa näten.
Vesterberg fyller på:
– Jag kommer inte ihåg så mycket. Det var kanske lite svårare att förstå första året. Det tog nog lite hårdare året efter. Man förstod kanske mer då.
Ellen Nyström säger:
– Nu är det mer press på att vinna guld. Då var det inte samma press. Det var inte som att det kändes att det var okej med silver. Men det var inte samma press. Den här klubben vinner guld, men då hade klubben inte vunnit guld. Jag tror nog att det är jobbigare att vinna silver nu än då.
Året efter, 2012/13, blir det en blytung semifinalförlust i fem matcher mot Solna.
– Det kommer jag ihåg verkligen. Då var jag jättedeppig. Det var en stor skillnad mot året innan, säger Vesterberg.
Det Luleålaget har en bra chans, men håller inte.
– Första året var vi halva året i BG och halva året i Luleå Basket. Men där andra året var vi bara Luleå Basket och då tog man åt sig mer av förlusten. Det blev mer personligt, säger Ellen.
Efter 2012/13 tar Ellen Nyström klivet till college och Josefin Vesterberg blir proffs i Slovakien.
Vesterberg kommer tillbaka och är med om SM-gulden 2015 och 2016. Allis Nyström har varit kvar i klubben hela tiden.
– Jag hade väl tankar på att dra jag också. Men jag har haft mycket skador och då har Luleå Basket känts som ett jättebra alternativ. Man har ju väntat på att de här ska komma hem, säger Allis och tittar mot de andra:
– Men jag trodde inte att det skulle bli nu. Jag trodde det skulle dröja ännu längre. Tack!
Och alla tre skrattar gott ihop.
När var du närmast att du stack, Allis?
– Jag hade tankar på att åka på college jag också. Sen kom min första skada och då kändes det inte aktuellt. Jag hade knappt hunnit komma igång igen innan jag gick på en ny skada. Sen kändes det som att jag hade blev så jäkla gammal och komma som en jättebebis på college... Det var förbi lite. Jag hade tankar på att åka utomlands. Men det har alltid varit nånting varje år (skademässigt). Här vet jag vad de förväntar sig och de vet vad de får.
Ellen Nyström var fyra år i Colorado och tre i Spanien. Men hon följde laget och kompisar så mycket hon bara kunde.
– Jag kollade alltid på de matcherna som det gick att kolla på. Jag var alltid största fanet, säger hon.
Och här är vi nu under det konstiga året 2020 där både Ellen Nyström och Josefin Vesterberg bestämde sig för att flytta hem.
– Oavsett corona hade jag kommit tillbaka. Just för att det är så proffsigt hur klubben sköter det, men också att man är hemma och man har nånting utanför basketen också. I stället för att sitta i sin lägenhet i Spanien och facetajma med sina kompisar, säger Ellen.
Som de här två?
– Ja, så kan man ses på en fika. Och det gör vi.
Vesterberg håller med och säger:
– Jag fick komma hem och vara hemma en halvsäsong förra året. Jag har alltid velat spela i Spanien och då fick jag chansen. Jag är glad att jag tog chansen och kunde mäta skillnaden. Hur det är hemma och utomlands. Men jag kände lite som Ellen säger. Att här har man familj och vänner. Att ha den här närheten betyder så mycket ändå. Jag känner genom åren att man värdesätter det på ett helt annat sätt. Nu har jag provat på att vara lite utomlands.
Återförenade i Luleå Basket får trion också spela Mikael Johansson-basket igen. Spelsättet som de är uppfostrade med. Bra försvar och ett lag som fördelar bollen.
– Det är lite så vi vill spela. Vi har alltid älskat att spela försvar. Att spela aggressivt och snabbt, säger Ellen.
– Och lagspel, säger Vesterberg.
– Det är det som är kul och kul basket att kolla på. Så vi får hoppas att folk kan kolla på det snart, säger Ellen.
Från tre tonåringar med drömmar till tre kompisar som nu drömmer om att vinna ihop. Resan börjar hemma mot A3 Umeå på torsdagen.