Det börjar bli nästan en fars. Åtminstone en komedi. Men mest av allt en tragedi.
BC Luleå tar sig till slutspel efter en helt okej grundserie och alla tror något stort är på gång efter åtta år av ökenvandring.
Men när det verkligen gäller finns det inget att falla tillbaka på. Inget solitt att stå på. Bara mjukt. Bara en massa hä, hä och häpp, häpp.
Förra säsongen lekte laget hem fyra raka segrar mot Sundsvall i grundserien men när det väl blev spel om SM-medaljer var de inget värda.
Den här gången kom laget in i slutspelet med 13 raka segrar och idel vinster mot Uppsala. Men även det hade noll betydelse när det var dags gå in i säsongens mest viktiga matcher.
Frågan är varför?
Är det tränaren Peter Öqvist som inte kan hålla huvudet kallt när det är ”crunch time”? Han har i alla fall ännu inte lett Luleå till en enda seger i ett slutspel.
Är det så att Toni Prostran inte är av slutspelsmaterial? För ett år sedan höll han inte för trycket när Norrköping föll igenom mot Uppsala.
Klarar inte säsongens succéspelare Adam Rönnqvist att leda laget när han får press på sig?
Vågar Alex Wesby och Jaraun Burrows lita på sina lagkamrater i resten av den här matchserien efter chockförlusten i den första kvartfinalen?
Jag är inte tvärsäker på svaren på någon av de ovanstående frågorna.
Och vad det betyder vet ni. På fredag kan allt vara över.