Regn. Lite sol. Mycket regn. Lite sol. Ännu mer regn. Medan jag rattar bilen mot Boden konstaterar jag att vädret har en del jobba på om det ska bräcka fjolårssommaren.
För det är väl det de flesta vill: Fortsätta utvecklas, sätta personliga rekord och nå upp till nya nivåer.
Det gjorde Tobias Björk den här säsongen – och det är där vi börjar när han har tömt pastatallriken och utrustat sig med en kopp kaffe med en skvätt mjölk i.
– Målsättningen inför den här vintern var att ta mig ett steg längre i ett slutspel och jag tog mig hela vägen till finalspel. Det är jag nöjd med – men sen vill man alltid ha den där avgörande matchen. Nu fick jag inte den och det blir kanske nåt att nå i framtiden, säger Bodendomaren om sin fjärde vinter som heltidsanställd SHL-domare.
Så sent som 2008/09 debuterade Tobias Björk i allsvenskan och året efter fick han chansen i dåvarande elitserien. Nu, några år senare, var det dags för ännu en debut – i VM. Bodensonen var en av fem svenska domare som fick kröna våren med ett mästerskap i ett hockeytokigt Tjeckien.
– Det var en otrolig ära och upplevelse att vara där. Jag hade aldrig en målsättning att gå till slutspel eller döma finalmatchen utan det var mer att åka dit och se och lära och komma hem och känna att jag har gjort allt det jag har kunnat så bra som jag bara kunde. Nu dömde jag sju matcher under mästerskapet varav sex gick riktigt, riktigt bra. Jag är otroligt nöjd med dem, men sen var det en match där på slutet som fick lite uppmärksamhet, säger Tobias Björk och syftar på Finland-Ryssland.
I den sista gruppspelsomgången tog sig Tobias Björk och Mikael Nord an uppdraget och i slutet av första perioden kom situationen som blev det stora VM-samtalsämnet när det handlar om domarinsatsen. Finske forwarden Leo Komarov satte in en axel på Jevgenij Medvedev och fick matchstraff för knätackling.
Ett beslut som fick Finland, hockeyexperter och...tja, egentligen alla att rasa.
Mitt i stormen: En 33-åringen från Boden.
– Vi tar ingen utvisning lajv utan spelet stoppas och vi gör som vi ska göra. Vi kommer ihop som ett team och alla fyra får lämna sina inputs och vi tar ett gemensamt beslut att vi har en knäcktackling. Som vi upplever det då var den ryske spelaren skadad och i regelverket har vi inga andra alternativ att gå på än minst fem minuter plus game misconduct. Det visade sig i efterhand att det tyvärr var fel och det var tråkigt att det blev så. Det är inget jag är nöjd med och jag vill absolut inte hävda nånstans att jag inte tar ansvar för det som hände för i slutändan är det faktiskt jag och Mikael Nord som bär huvudansvaret. Det är nåt vi delar ihop, säger Björk.
När insåg ni att det blev fel?
– Man känner ute på isen redan, på reaktionerna som kommer. Magkänslan sa att det är nåt som inte stämmer, sen är man inte säker förrän man ser det på video efter matchen.
Vad känner man då?
– Man får en dålig känsla i magen. Man känner lite skam, man känner att man har skämt ut sig helt enkelt. Det här är ändå ett mästerskap och det är väldigt mycket medialt och hela den biten. Det var ingen rolig känsla. Vi åkte till hotellet och där och då kände man att den här resan är nog över. Det är tråkigt, för som jag sa innan: Den målsättning jag hade satt upp var att ha en bra känsla när jag åker hem och att jag verkligen har gjort allt jag har kunnat för att det ska bli så bra som möjligt. Det känns som att jag snubblade precis före mållinjen.
Tror du att du annars hade fått döma en kvartsfinal?
– Jag fick i alla fall stanna kvar och vara stand by över kvartarna men det kan jag aldrig ens spekulera i. Det kommer jag aldrig att få veta.
Det sägs att allt ont för nåt gott med sig. Vad kan du ta med dig från den där sekvensen?
– Det finns ganska mycket som jag har tänkt igenom och som jag kommer göra annorlunda om en sån här situation händer igen. Man kommer lära sig i den kommunikation som vi fyra har sinsemellan och man kanske kommer ställa lite annorlunda frågor än det vi gjorde nu. Det är väl det jag spontant kan säga.
Hur många gånger har du kollat på sekvensen i efterhand?
– Den har varit svår att hitta faktiskt men jag hittade den efter ett tag. Jag har kollat... Nåt antal vet jag inte, men ganska många gånger. Jag känner mig färdig med den, jag har bearbetat och analyserat det och är i stort sett klar med vad vi skulle gjort annorlunda för att inte hamna där vi hamnade.
Man måste ju se en säsong som en helhet också.
– Jag kan väl säga så här, att just när man kom hem från VM så var det väldigt svårt att göra det. Som människa tror jag att man är så, att man kommer ihåg det här som gick fel och man glömmer väldigt snabbt helheten – som ändå har varit bra. Det gäller att man ser den och inte ser till ett domslut men samtidigt är det otroligt viktigt att man inte negligerar saker som man har gjort och som man ska lära sig av. Struntar man bara i det är man farligt ute.
Hur många NSD-rosor ger du din säsong? Fem är landslagsklass, ett är underkänt.
...och två är?
Godkänt.
–Tre är bra?
Ja.
– ...och fyra?
Mycket bra eller om det är väldigt bra.
– Nu är man återigen lite negativ. Jag tycker tre stycken.
Om inte sekvensen i Ryssland-Finland hade kommit då?
– Jag vill nog ända säga tre. Det finns saker som man kan göra bättre ändå. Eller, tre och en halv kanske. Det börjar nästan krypa upp mot en fyra. Jag hade ett VM och jag dömde finaler men det är alltid svårt att betygsätta sig själv
Är du bra på att släppa saker?
– Det är något som man har utvecklat otroligt mycket under de här fem åren, just det här att inte älta saker och ting. Det gäller att man lär sig och tar åt sig av den analysen man själv gör av det hela men sen måste man släppa det. Det gäller att hitta sina egna sätt att göra det på och under säsong är det ganska skönt att veta att det kommer en ny match om två, tre eller fyra dagar. Och då är man inne i hetluften igen. Så den här situationen ur den aspekten är också ny för nästa match är i augusti.
SM-final i år och sju VM-matcher. Vad blir målet nästa år?
– Jag har väl just analyserat allting och är på gång att sätta nya målbilder men givetvis är det att ta mig ännu längre i ett slutspel. Det är alltid det som är toppen egentligen, att få döma den där sjunde avgörande SM-finalen.
...och det långsiktiga målet?
– Det är lite abstrakt egentligen och det ska det ju också vara, men ett långsiktigt mål och en vision är väl OS. Det hade varit häftigt.
Men först väntar jakten på en avgörande SM-final – sen vill Tobias Björk döma en VM-turnering igen.
– Jag vill ha revansch. Även om det bara var en grej som gick fel så är revanschlustan jättestor och jag vill få möjligheten att komma dit igen.