VM-medalj till Luppio: "Blev lite chockad"

Ersson har tagit med medaljen hem till Luppio efter JVM-succén i Spanien.

– Mina kompisar från klubben mötte mig när jag kom hem med konfetti, flaggor och lite sång. Sedan hade min morfar och bonusmormor fixat med smörgåstårta, så vi fikade och firade lite på kvällen när jag kom hem. Det är så jag tycker om att fira när jag kommer hem från mästerskap att hänga med nära och kära och klubben, säger talangfulla tornedalingen.

Medaljen hon nu har runt sin hals kom ändå överraskande.

– Det var mer än jag förväntade mig. Jag tänkte att jag skulle åka till mitt första VM och testa på, för att se och lära lite och bara gå så många bra matcher jag kan. Men att det skulle gå till medaljmatch var bara en positiv överraskning, jättekul, säger Elvira Ersson som dominant tog sig vidare genom mästerskapet i 72 kilos-klassen.

Först slog hon en kazakiska med 10–0.

Sedan en polska med 10–0.

Och i bronsmatchen slog hon ukrainskan Iryna Zablotska med 7–1.

– Jag visste att jag skulle möta en duktig ukrainska. Men jag hade låtit bli att kolla upp hennes meriter eller ens kolla på hennes tidigare matcher, för att inte skrämma upp mig själv och ha fokus på min egen brottning istället för att tänka på hennes. Jag gjorde en plan på att jag skulle trötta ut henne och lägga mycket press.

Ersson höll sig kall och var noggrann med att inte falla på något eget grepp. Det lyckades. Hon nötte ut sin motståndare. Med några sekunder kvar blev det en avblåsning och hon kunde kolla på poängtavlan. 7–1 och ingen tid för ukrainskan att hinna ifatt.

– Då insåg jag att den där medaljen nog skulle bli min. Jag blev lite chockad, men såklart jätteglad också.

Plumpen under mästerskapet kom i semifinalen. Hon kom aldrig nära finalen efter att ha förlorat mot kinesiska Yuqi Liu med 10–0.

– Direkt efter matchen ville jag verkligen ha revansch. Om jag bara hade fått brottas med henne lite längre så hade jag kunnat ge henne en bättre match. Men hon hade ett väl inövat grepp som hade fungerat i alla hennes tidigare matcher och även jag föll för det trots att jag visste att det skulle komma. Det var surt, men jag var inte jätteledsen eller arg över det. Det var ett bra grepp som var svårt att stå emot.

Tidigare i sommar kom Elvira Ersson femma i junior-EM. Nu tog hon medalj i VM.

Vad var skillnaden den här gången?

– Jag har ett EM-guld i bagaget och kände mer press under det här EM:et. Där mötte jag en ukrainska som jag har förlorat mot tidigare och jag hade nog för mycket respekt för henne. Det var nog mycket psykiskt som spökade under den tävlingen, men jag kände att jag hade släppt all press till VM som var mitt första VM och där jag slog mer underifrån.

I bronsmatchen besegrade Elvira Ersson regerande mästaren i U20, ukrainskan Iryna Sablotska.

Foto: Tobias Ljung

Elvira Ersson har valt sin egen väg inom brottningen.

Istället för att göra som de flesta andra talangerna, som väljer brottargymnasium i Skåne, har Elvira Ersson stannat hemma i Luppio. Hon har stannat och har fortsatt att träna med Karl Gustaf Brottningsklubb i Hedenäset.

Hur viktigt är det att få ett sådant här kvitto på att det fungerar?

– Absolut är det ett viktigt kvitto, men det hade inte nödvändigtvis behövt komma så här tidigt. Fast det är jättebra att det kommer så här tidigt som gör att jag kan sikta mot ännu högre mål och träna ännu hårdare. Det ger mig en sporre att ta i ännu mer och utvecklas mer till nästa gång.