Styrkelyft handlar egentligen om enda sak: Siffror. Den som samlar på sig flest antal kilon efter tre grenar får också ställa sig överst på prispallen. Så siffror är av förklarliga skäl en betydande del i Angelicas Brages liv just nu – men för henne är en del tyngden på stången och en annan två viktiga datum.
6 maj: Hon tar plats på EM-scenen i tyska Chemnitz. Då börjar jakten på ännu en mästerskapsmedalj.
Mot alla odds.
Kring jul bestämdes det att hon måste operera sin trasiga axel som hon har haft ont långvariga problem med. Men operationstiden dröjde, ortopeden granskade bilderna från magnetkameraundersökningen och till sist fick styrkelyftaren själv bestämma om den skulle göras innan eller efter EM.
– Då var det så här fram och tillbaka i mitt eget huvud men sen så var magkänslan så jäkla stark, att jag vill testa i alla fall – och min känsla nu är faktiskt jäkligt bra. Jag känner mig sådär tramsigt glad över att kunna tävla under de här förhållandena som är, säger Angelica Brage, som trots en allt annat än optimal uppladdning hoppas kunna utmana om en pallplats:
– Jag är rankad fyra i dagsläget och ligger där och slåss om medalj. Jag har en ryska och en ukrainska som alltid är framför – men även en tysk tjej som har valt att banta ner sig i klass 57. Hon är bänkpresspecialist egentligen. Hon bänkar 160-165 kilo så hon kan nästan göra lite vad hon vill i knäböj och marklyft. Det är svårt för nån att konkurrera, så det är väl övriga två placeringar som jag ska försöka vara med och fajtas om. Det är tufft, men gör jag de resultaten jag vill så är det ingen omöjlighet att det leder till medalj.
18 maj: Hon lägger sig på operationsbordet i Umeå för att helrenovera vänster axel.
Ett avgörande ingrepp för karriären – och första prognosen är inte till hennes fördel.
– Jag har redan fått ett preliminärt besked om att rekommendationen är att sluta efter det här, säger Brage som ändå försöker se positivt på det som komma skall:
– Först när jag fick beskedet var jag jätteledsen, sen kände jag bara att jag faktiskt får kamma till mig lite. De har inte öppnat upp den än. Jag försöker ändå tänka lite i smyg att de säkert har fel (skratt). Jag får ta den kraschen och det beslutet när de faktiskt har opererat och när jag får lite mer svart på vitt hur det verkligen ser ut.
Men har det nån gång slagit dig att det här kan vara sista tävlingen?
– Det är klart att tanken har slagit mig och det skulle vara en fruktansvärd tomhet genom att jag känner att jag inte är färdig. Skulle jag kunna bli fri smärtan och träna på utan den så vill jag tro på mer, eller vad jag ska säga. Jag känner inte att jag på det personliga planet har uppnått allt det jag vill uppnå, så det skulle vara jättetufft.
Även om operationen blir lyckad så är det inte säkert att karriären kommer att fortsätta – för det finns ett liv utanför vikterna och skivstängerna.
Det är något hon kommer att ha med i tanken.
– Jo, helheten. För livet utöver. Idrotten är ju på nåt sätt det absolut viktigaste av alla oviktiga saker. Men vi får se hur det blir efteråt, nu är fokus att njuta av att jag ändå kan genomföra det här, säger Brage och tackar klubbkompisen Joakim Lakso:
– Han har varit med mig varje pass och varit ett ovärderligt stöd i den här resan.