Med ganska exakt en månad till valdagen i september kommer de åka ner till Tyskland för att dansa i boogie woogie. Söderström har dansat sedan han var nio år och får nu resa på världsmästerskapet i början av augusti.
Förutom VM-deltagare är han även gruppledare och ordförande för Liberalerna i Luleå. Han sitter bland annat som ledamot i kommunstyrelsen.
– VM kommer verkligen mitt i allting. Jag tar en paus en helg och ytterligare några dagar. Så direkt efter Nolia åker jag till Tyskland. Jag tänker att man måste fylla på med lite energi mitt i valrörelsen, så man kan dansa in i småtimmarna i september, säger Thomas Söderström.
Du tror att ni får anledning att dansa på valvakan?
– Då blir det en riktig dans med mycket att fira. Jag tror att det kommer gå bra för oss i valet. Så det siktar vi på att det blir.
Kanske skönt med ett paus mitt i, för annars kan väl valrörelsen vara ganska intensiv?
– Definitivt. Valrörelsen är väldigt intensiv. För oss som är inne i politiken känns det aldrig riktigt som att man får en paus. Kanske extra tydligt när det blir val, för det är alltid någonting som händer.
Nu lämnar vi politiken och riktar fokus mot dansgolvet. Unikt för boogie woogie är att dansen inte är koreograferad i förväg. Istället handlar det om den spontana musiktolkningen, menar Thomas.
– Det är en äldre dans, som påminner lite mer om Rock'n'Roll som fanns på 50 och 60-talet. Boogie woogie är en dans med mindre akrobatik där man improviserar till musiken. Man vet inte på förhand vilken låt det är, utan man ska försöka visualisera musiken på golvet. Det gäller istället att ha koll på hur olika musikstycken är uppbyggda.
Danspartnern Jennie Johansson fyller i.
– Det är en tidstypisk och snabb dans. Boogien är friare i sitt uttryck och friare i stegen än många andra danser. Det finns grundfigurer som man har till hands. Men det tar lång tid att träna. Det handlar om en känsla och kunna röra sig till musiken. Det är som med allt, man får lära sig att krypa först och sen gå.
Förbundskaptener är Henric och Joanna Stillman – som båda två var med i SVT:s långkörare Mästarnas mästare under våren. Luleåparet har siktat på att få åka och tävla internationellt i flera år. Men två år i rad har pandemin satt stopp för VM.
– Det är jättespännande och jätteroligt. Vi har kämpat för att komma upp på rankinglistan och är just nu rankade etta i Sverige. Det har varit vår högsta dröm att få åka iväg och representera Sverige. Nu när det öppnat för mästerskap igen blev vi otroligt glada för att de ville ha med oss.
Thomas fortsätter:
– Luleå Bugg och Swing har en historia med väldigt duktiga par, både nationellt och internationellt. Det känns ju kul att får vara med och bidra till det. Även på lite äldre dagar (skratt). I många andra idrotter så är man förbrukad när man har passerat 35.
Hur länge har ni som par tränat ihop och satsat mot det här?
– Vi är inne på fjärde året. Corona har ju förstört allting under ett par år. Både jag och Jennie har i princip dansat sedan vi föddes. Man har mer eller mindre hållit på hela livet. Vårt mål var att ta oss hit. Sedan får vi se hur länge vi håller i efter det här. Man börjar känna att det kräver en del på kroppen.
Jennie berättar att de har tävlat mot varandra på dansgolvet under många år. Och att VM-paret började dansa tillsammans föll sig lite av en slump.
– Vi har inte dansat med varandra jättelänge. Egentligen har vi dansat mot varandra i väldigt många år, så vi känner ju varandra sen tidigare. Så vi provade dansa ihop, lite trevligt och lättsamt. Sedan blev det något helt annat. En satsning som drog rakt uppåt väldigt snabbt. Det gick ju väldigt mycket bättre än vad vi någonsin hade kunnat föreställa oss.
Mästerskapet pågår 12–13 augusti. Det blir parets första internationella tävling.
– Det var magiskt när beskedet kom att vi var uttagna. Vårt högsta mål har varit att ta oss till Europa. När pandemin kom skulle vi iväg och dansa en världscup. Men det här slår ännu högre, säger hon.
Satsar ni vidare efter VM?
– Vi får se, det är egentligen inget som vi har pratat om. Vi båda är mitt i livet med familj och Thomas har politiken som tar sitt. Vi kommer nog köra på så länge det funkar och vi tycker att det är roligt.