Klappor? Nej. Trummor? Definitivt. Högljutt? Ja. Chansrikt? Självklart. 3 777 åskådare har sökt sig till Vaillant arena denna fredagskväll för att se serieledande hemmalaget HC Davos ta sig an nian EHC Biel, med Niklas Olausson och Pär Arlbrandt i laget.
Men trots två passningspoäng vardera fick bästa kompisarna sätta sig på bussen ner från alporten med en uddamålsförlust i bagaget.
– Det var väl en av våra bättre matcher här nu på ett tag. Vi är inne i en tung period och vi har 4-5 raka torskar. Det är tufft, men jag tycker att vi steppar upp i dag. Davos är bra, de har bra fart, säger Niklas Olausson till NSD innan han kommer in på gladhockeyn som schweiziska ligan bjuder på:
– Det är både på gott och ont. Vi släpper till mycket och så vidare, men det är mycket fart och det är också svårt att inte släppa till. De chansar på ett annat sätt, kommer det ett skott sticker nån jävel och då blir det en tvåetta. I elitserien... Hade man gjort det med "Rönken" (Jonas Rönnqvist) hade man inte fått spela sen, men jag kan tänka mig att den är rätt rolig att kolla på för publiken.
Pär Arlbrandt utvecklar:
– I elitserien har du kanske mer nytta av att vara en smart spelare, här har du mer nytta av att vara bra en mot en. Gör du din gubbe får du mycket lägen, i SHL är det mer zonförsvar och överbelastning.
Det var slumpen som förde radarparet samman i Biel. Niklas Olausson skulle egentligen spela KHL-hockey i tjeckiska HC Lev, men klubben tvingades dra sig ur och istället blev det Schweiz.
Pär Arlbrandt? Tja, han hade ett avtal med Linköping.
Men innan avresan till mellan-Europa fick Olausson ett glädjebesked.
– När jag var på väg ner hit så ringde agenten – vi har samma – och sa att de vill ha "Arla" också. Jag fattade ingenting liksom, han hade ju kontrakt. Men det löste sig bra och det var fantastiskt kul. Nu har vi ett år till ihop här nere, så det ska bli kul, säger Niklas Olausson, som förlängde sitt kontrakt dagen innan NSD träffar duon i Davos hemmaborg.
Och när nu båda har förlängt sina avtal under pågående säsong så kan man också räkna ut att utlandsäventyret är en positiv upplevelse.
– Utanför hockeyn, och även på, trivs jag kanon. Sen är det givetvis jobbigt... Det låter väl kaxigt det här men när man är van att vinna lite mer. Så har det ändå varit de sista fyra åren i Luleå, vi har varit ett relativt stabilt topplag och vunnit serien och så. Men samtidigt är väl det också nyttigt, att försöka hjälpa laget att ta sig ur det här, säger Olausson och tillägger:
– Sen händer det saker också. Ishallen är väl under all kritik kan man väl säga, den ramlar snart ihop alltså. Men det är en ny arena klar till nästa år och de ska försöka ta nästa steg också och höja budget och så vidare. Så det kan nog bli bra.
Hur är standaren på ligan?
– Jag har funderat mycket på det och jag vet inte riktigt. Vi hade nog haft det tufft i SHL, absolut. Vi hade nog varit där nere och krigat. Sen finns det ett par lag som Davos som absolut skulle vara slutspelslag i SHL, säger Albrandt och Olausson fyller i:
– Jag tycker också det är svårt. Det är fler skickliga spelare här, man mot man och göra sina kille liksom och hitta ett pass och så där. Men sen vet man inte, skulle de här möta ett svenskt bra lag när de kör sin överbelastning och mer taktiskt tror jag de skulle få det tufft. Men alla lag har många skickliga hockeyspelare som kan göra sin kille, det är lite annorlunda än i Sverige.
Både Niklas Olausson och Pär Arlbrandt hade provat på spel i SHL innan duon värvades till Luleå Hockey sommaren 2009. Men trots att båda hade öst in poäng i allsvenskan så hade ingen av dem lyckats etablera sig i den svenska högstaligan.
En stor anledning: När de väl fick chansen så fick de ändå inte chansen, eftersom de inte fick de roller som de trivs med.
I Norrbotten blev det annorlunda – och nu tackar de Luleå för att de först fick fem säsonger i SHL och för att de nu har återförenats i Schweiz.
– Jag har allt att tacka dem för. Jag trodde aldrig jag skulle få någon fler chans efter fiaskot i Södertälje, höll jag på att säga, säger "Arla".
– Jag har ju också dem att tacka för jättemycket. Att komma in och få den rollen direkt liksom. Sen får man tacka (Roger) Rönnberg, (Roger) Kyrö och framförallt "Osten" (sportchefen Lars Bergström) som trodde på en. Och efter det så kom "Rönken" och de in och man känner att man har utvecklats som hockeyspelare och person. Jag har varit där i fem år och trivdes kanon, så jag har ju egentligen allt att tacka dem för, säger "Olle".
Är Luleå som hemma för dig?
– Ja, det är det. Min sambo är ju därifrån, vi har lägenhet kvar och allting.
Sen var det ju det här med resorna. I KHL, NHL, SHL, eller var man nu spelar så blir det en del övernattning under en säsong. I Schweiz – som är ett litet land geografiskt – sover spelarna i sin egen säng varje natt. Man har kort och gott nära till det mesta.
– Vi har 20 minuter till Bern, en timme till Zürich och Lausanne, som är en fruktansvärt fin stad. När vi var lediga i två dagar så åkte jag och min sambo tåg till Paris. Det tog tre timmar liksom. Tre timmar med tåg från Luleå så är du i Lysekil, säger Olausson.
– Lysekil? undrar Arlbrandt.
– Lycksele tänkte jag säga. Lycksele. Äh, jag vete fan. Du kommer inte så långt i varje fall, så kan man säga.
Dessutom får duon se något nytt i stort sett varje dag.
– Det är skitkul. Man har mött samma spelare, varit i samma arenor och man vet hur det går till så att säga. Det är jäkligt kul att få möta nya lag och se nya hallar och till och med resorna här är roliga. Det är så jävla vackert så man kan sitta och titta ut över bergen, säger Arlbrandt.
Tror du vi får se fler svenska spelare i schweiziska ligan framöver?
– Det är lite... I och med att man bara får ha fyra (importer) per lag, men jag tror vi har gjort ett riktigt bra avtryck i alla fall. Så det är inte omöjligt.